November

November månad är Jan Johanssons månad. Jan Johansson och Visa från Utanmyra. Det är något i de där enkla tonerna som handlar om att bita ihop och härda ut som passar så bra ihop med den här månaden. Att acceptera mörkret, vätan och kylan. Att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och visdom att förstå skillnaden, liksom.

Det är ju en gammal svensk folkvisa och det är väl därför det finns så mycket av att härda ut i den. Man skulle äta sitt bröd i sin anletes svett, osv. Jag vet inte riktigt varför det blir så vacker musik av det.

Det finns ju en text också. Monica Zetterlund har sjungit in den. Men det är inte den jag vill jag ha, texten alltså. Det är i musiken det finns, och särskilt så som Jan Johansson plockar fram den. Något tröstande för mörkret.