Hämnden är ljuv... och smakar vanilj.

Jag står utanför gymmet och väntar på P som har lovat att hämta mig. Då ringer telefonen.
Det är P som meddelar att han är försenad. Han står i driven till en känd hamburgerkedja och har beställt en milkshake och det går lite långsamt i kön.
Milkshake!
Här har vi pratat omständligt och mycket om att vi ska försöka tänka lite på vad vi äter de här veckorna som är kvar tills vi ska åka på semester. (Vi är nämligen så lyckligt lottade, eller strategiskt smarta, välj själv, att vi har "lång-semestern" kvar.) Och så låter han mig vänta för en milkshake!
För att verkligen ge igen för detta svek marscherar jag tvärs över gatan, in i kiosken och beställer resolut en stor mjukglass.
Jag äter den i triumf medan jag väntar på att P ska komma loss ur sin milkshake-kö.