Ett bloss för Bodil
Veckans dikt är naturligtvis en Bodil Malmsten-dikt: Ett bloss för moster Lillie. Det är en dikt om döden. En ganska glad dikt om döden, på något sätt.
På vägen till jobbet lyssnar jag på Bodil Malmstens inläsning av Det här är hjärtat Och det är ju också ett sätt att börja en dag. Det här är hjärtat är något helt annat. Där är döden något tungt och svart. Bodils röst är också dovare och just tyngre än vanligt. Det där skrattet som liksom låg under hela tiden när hon läste de andra böckerna finns inte där. Och det är ju heller inte en skrattretande text. Men kanske är rösten lite märkt av sjukdomen också.
Nej, jag läser Ett bloss för moster Lillie en gång till istället. Där låter det som om den lite vilda mostern Lillie har dragit iväg på ett nytt äventyr med ett något oklart mål. Den synen på döden tycker jag om.
På vägen till jobbet lyssnar jag på Bodil Malmstens inläsning av Det här är hjärtat Och det är ju också ett sätt att börja en dag. Det här är hjärtat är något helt annat. Där är döden något tungt och svart. Bodils röst är också dovare och just tyngre än vanligt. Det där skrattet som liksom låg under hela tiden när hon läste de andra böckerna finns inte där. Och det är ju heller inte en skrattretande text. Men kanske är rösten lite märkt av sjukdomen också.
Nej, jag läser Ett bloss för moster Lillie en gång till istället. Där låter det som om den lite vilda mostern Lillie har dragit iväg på ett nytt äventyr med ett något oklart mål. Den synen på döden tycker jag om.
Kommentarer
/Skatan
Kram
Kram