Den gula fåtöljens år
"Dag att summera." skrev Bodil Malmsten på sin blogg i nyårstid för flera år sedan. Det var första gången jag förstod att det var det man skulle göra innan årsskiftet. Själv hade jag alltid varit fullt upptagen med att planera det kommande året; lista löften och försatser, göra scheman och strukturera de stora visionerna nu när allt blir nytt, allt blir rent, allt blir möjligt.
Sedan jag läste det där på Bodils blogg har jag ändå lagt en stund på att summera varje år:
År 2018 var året då jag köpte den gula fåtöljen till min skrivhörna. Den blå stolen som stått där i flera år har varit som en rävsax för min dåliga nacke och därför har jag inte använd skrivhörnan särskilt mycket. Istället har jag legat uppallad av kuddar i sängen och skrivit, vilket inte heller har varit särskilt bra för nacken. Att det ska behöva ta flera år innan man till slut gör slag i saken och hivar ut något dåligt och ersätter det med något nytt. Det kan väl för all del gälla även för annat än gamla stolar här i livet.
Att köpa en IKEA-fåtölj är en upplevelse som innehåller allt. Att köpa en IKEA-fåtölj är livet i miniatyr. Det är tvekande och velande och prövande för att hitta den bekvämaste, nackriktigaste modellen. Beslutsamhet, när man gör sitt val. Lycka, när man hämtar ut den och kärrar i väg den till bilen. Lite fiffighet och listighet för att pussla in delarna i den minimala bakluckan på bilen. Och sedan lite beslutsamhet igen och milda, till mindre milda aggressioner för att få en stor, bångstyrig kartong att gå igenom en brevlådesmal öppning i återvinningscontainern. Att så till sist sätta samman en IKEA fåtölj är ett reningsbad, ett fysiskt träningspass och ett utlopp för alla uppdämda aggressioner du någonsin haft och ett utnyttjande av alla invektiv du någonsin hört talas om.
Så när den väl står där klar och ståtlig, och du lite lätt svettig och utsvuren sitter där för första gången i din nya, egenmonterade stol, då är du en ny och renad människa.
Det är som en nyårsafton, du är redo för ett nytt liv, livet med den gula fåtöljen.
Sedan jag läste det där på Bodils blogg har jag ändå lagt en stund på att summera varje år:
År 2018 var året då jag köpte den gula fåtöljen till min skrivhörna. Den blå stolen som stått där i flera år har varit som en rävsax för min dåliga nacke och därför har jag inte använd skrivhörnan särskilt mycket. Istället har jag legat uppallad av kuddar i sängen och skrivit, vilket inte heller har varit särskilt bra för nacken. Att det ska behöva ta flera år innan man till slut gör slag i saken och hivar ut något dåligt och ersätter det med något nytt. Det kan väl för all del gälla även för annat än gamla stolar här i livet.
Att köpa en IKEA-fåtölj är en upplevelse som innehåller allt. Att köpa en IKEA-fåtölj är livet i miniatyr. Det är tvekande och velande och prövande för att hitta den bekvämaste, nackriktigaste modellen. Beslutsamhet, när man gör sitt val. Lycka, när man hämtar ut den och kärrar i väg den till bilen. Lite fiffighet och listighet för att pussla in delarna i den minimala bakluckan på bilen. Och sedan lite beslutsamhet igen och milda, till mindre milda aggressioner för att få en stor, bångstyrig kartong att gå igenom en brevlådesmal öppning i återvinningscontainern. Att så till sist sätta samman en IKEA fåtölj är ett reningsbad, ett fysiskt träningspass och ett utlopp för alla uppdämda aggressioner du någonsin haft och ett utnyttjande av alla invektiv du någonsin hört talas om.
Så när den väl står där klar och ståtlig, och du lite lätt svettig och utsvuren sitter där för första gången i din nya, egenmonterade stol, då är du en ny och renad människa.
Det är som en nyårsafton, du är redo för ett nytt liv, livet med den gula fåtöljen.
Kommentarer