du lust att se saker från sex håll

2018 var inte bara den gula fåtöljens år. Det var också Wislawa Szymborskas år, för mig. Redan i början av januari rotade jag i hennes "byrålådor" i Krakow  och sedan dess har jag ägnat året åt att läsa hennes dikter (och diska och jobba och skriva och tvätta också förstås, men ja, ni förstår hur jag menar).

De stora tingen med ett enkelt och rakt språk, det är Szymborskas dikter.

Veckans dikt här på bloggen är Till arken och handlar om saker som behöver bevaras undan katastroferna och världens undergående, som jag tolkar det. Sådant som du lust att se saker från sex håll. Det är ju sådan poesin är, sådant den gör, och därför den är så viktigt. Den försöker inte förminska eller förenkla tillvaron, den försöker beskriva den som det obeskrivbara, mångfasetterade mirakel den är. Det är en viktigt lust att bevara. Lusten att se saker från fler håll håller fördomarna borta, fördömandet, rädslorna och föraktet.
Till arken med den lusten. Till arken med poesin.

Men kanske är inte poesin så döende som jag ibland orerar om att den är. 2018 vann Linnea Axelssons Aednan Augustpriset 2018. Just nu visas Fredrik Lindströms TV-serie Helt lyriskt, poeter.se utropar sig till Sveriges största skivsajt. Där finns podpoesi och poetry slam -scenen lever och frodas till och med i min stad.
Plötsligt vimlar det av poesi, som en motrörelse.
 Kanske finns det hopp, kanske går det bra. Kanske slutar sagorna lyckligt.


Med hänsyn till de barn
vi ännu själva är
slutar sagorna lyckligt.
Här passar inte heller någon annan final.
Regnet upphör,
vågen sjunker undan,
på klarnande himmel
går molnen isär
och blir på nytt
som det anstått molnen över människorna:
upphöjda och sorglösa


Kommentarer

Populära inlägg