Rätt plats vid fel tillfälle

En lördag för ett par veckor sedan satt jag på vår balkong i Palma och kände mig missnöjd.
Samtidigt som jag satt där spelade Svenska Kammarorkestern Arvo Pärt, i konserthuset i vår stad här hemma.
Som jag längtat efter att de ska spela Pärt. Arvo Pärt och hans livsuppehållande musik. Som Arvo Pärts musik är, så borde man leva. Så rent och koncentrerat.
Men nu satt jag alltså inte i konserthuset hemma i Sverige, utan på vår egen ägandes balkong i Palma de Mallorca. Man ska väl inte klaga, det ska man inte.
Jag kunde ha fått fribiljetter till konserten.

Det var som när Bodil Malmsten skulle komma till min stad. Bodil, min Bodil, min husgud Bodil. Hon skulle komma till oss, tala till folket i min stad. Som Bodil Malmsten skriver, så borde man leva. Så rent och koncentrerat, inte ett ord för mycket och alltid de rätta orden.
Bodil kom, och jag var i Bourgogne. Det är visserligen en av världens vackraste platser men ingen Bodil fanns i sikte.
Sen fick jag höra att det hade varit överfullt i aulan på universitetet där Bodil skulle tala. Man hade riggat upp storbildsskärm i en hörsal och där hade man kunnat se Bodil via länk, eller vad det heter (Bodil hade tagit reda på vad det heter). Jag hade säkert hamnat i den där hörsalen, försökte jag inbilla mig. Att se Bodil på storbildsskärm är ju bara B, försökte jag inbilla mig. Lika bra att jag inte var där, försökte jag intala mig. Som om inte minsta skymt av Bodil skulle vara fantastisk.

I kväll sitter jag i min gula älsklingsfåtölj och skriver i min blogg. Tänk den som satt på sin egen ägandes balkong i Palma de Mallorca.




Kommentarer

Populära inlägg