A blog with a view
En gång i tiden hade jag ett väldigt enahanda jobb. Jag var telefonintervjuare och jobbade med samma undersökning under ett helt år. Även om ett samtal aldrig liknade ett annat (Ingen människa är den andre lik, så är det verkligen), så blev det någon gång i halvtid riktig tradigt att sitta och upprepa samma frågor timme ut och timme in:
"Har du känt dig X någon gång under den senaste fyraveckors perioden?
Har du känt dig X - hela tiden?
- halva tiden?
- mindre än halva tiden?
- inte alls?
Har du känt dig Y någon gång under den senaste fyraveckors perioden?
Har du känd dig Y - hela tiden?
- ...."
Osv, genom hela alfabetet.
Under det första halvåret satt jag dessutom i ett rum med utsikt mot en tegelvägg.
Men så när det första halvåret var till ända och det bara var lika mycket kvar, blev jag flyttad till ett rum med utsikt över centralstationen. Genast blev det som en nytändning. Jag fick ett helt nytt svung i läsandet av mitt frågeformulär:
"Har du känt dig Z någon gång under den senaste fyraveckors perioden?"
Eftersom det går lite på sparlåga härinne på bloggen just nu tänkte jag att jag skulle prova en liknande manöver här och skaffa mig en ny utsikt. Kanske piggar det upp de små grå en smula. Nu tror jag väl att sparlågan mest har att göra med att jag är så vansinnigt trött så här i vintermörkret att det inte finns någon formuleringslusta kvar när jag kommer hem från jobbet. Livet rullar på, det finns inget att säga om det. Och det här nya bloggformatet känner jag mig mest vilsen i. Bor jag verkligen här?
"Har du känt dig X någon gång under den senaste fyraveckors perioden?
Har du känt dig X - hela tiden?
- halva tiden?
- mindre än halva tiden?
- inte alls?
Har du känt dig Y någon gång under den senaste fyraveckors perioden?
Har du känd dig Y - hela tiden?
- ...."
Osv, genom hela alfabetet.
Under det första halvåret satt jag dessutom i ett rum med utsikt mot en tegelvägg.
Men så när det första halvåret var till ända och det bara var lika mycket kvar, blev jag flyttad till ett rum med utsikt över centralstationen. Genast blev det som en nytändning. Jag fick ett helt nytt svung i läsandet av mitt frågeformulär:
"Har du känt dig Z någon gång under den senaste fyraveckors perioden?"
Eftersom det går lite på sparlåga härinne på bloggen just nu tänkte jag att jag skulle prova en liknande manöver här och skaffa mig en ny utsikt. Kanske piggar det upp de små grå en smula. Nu tror jag väl att sparlågan mest har att göra med att jag är så vansinnigt trött så här i vintermörkret att det inte finns någon formuleringslusta kvar när jag kommer hem från jobbet. Livet rullar på, det finns inget att säga om det. Och det här nya bloggformatet känner jag mig mest vilsen i. Bor jag verkligen här?
Kommentarer