Frälsning genom feelgood
Det är nog inte en slump i detta undergångens tidevarv (För det är ju det det är. Runt millennieskiftet gjordes ju ett antal filmer om jordens undergång men nu är ju stämningen att det är mera på riktigt liksom.) att feelgood-litteraturen skördar stora framgångar.
Under Andra Världskriget for Ulla Billqvist omkring och uppträdde för våra soldater i beredskapen med sånger som Världen är full av violer
Världen var ju uppenbarligen full av mycket annat än violer under första hälften av 1940-talet. Raka motsatsen till violer faktiskt men jag tror inte att det var en slump då heller att det skrevs så mycket glättiga tramsvisor just då. Det var precis vad man behövde, för att upprätthålla moralen, som det hette.
Kanske kan man tycka att det är en form av flyktbeteende detta att ge sig hän åt trevliga historier som utspelar sig bland vänner i företrädesvis små bokhandlar, kaféer eller bagerier och andra mysiga miljöer och som man vet kommer att sluta lyckligt, när nu världen mer eller mindre bokstavligen är på väg att gå under i och med klimatkrisen, när så kallade IS-barn far illa i flyktingläger, folk i gummibåtar drunknar i Medelhavet, för att bara ta några exempel.
Men jag tror att feelgood kan vara vår räddning. Inte enbart feelgood naturligtvis men en del i frälsningen är det.
Att matas med motsatsen till det onda: godhet, trygghet, samarbete, vänskap och medmänsklighet, får oss att börja tro på att det faktiskt är en möjlighet, vi börjar drömma om att få vara med om det och i förlängningen får det oss att börja arbeta på att förverkliga drömmen.
Under Andra Världskriget for Ulla Billqvist omkring och uppträdde för våra soldater i beredskapen med sånger som Världen är full av violer
Världen var ju uppenbarligen full av mycket annat än violer under första hälften av 1940-talet. Raka motsatsen till violer faktiskt men jag tror inte att det var en slump då heller att det skrevs så mycket glättiga tramsvisor just då. Det var precis vad man behövde, för att upprätthålla moralen, som det hette.
Kanske kan man tycka att det är en form av flyktbeteende detta att ge sig hän åt trevliga historier som utspelar sig bland vänner i företrädesvis små bokhandlar, kaféer eller bagerier och andra mysiga miljöer och som man vet kommer att sluta lyckligt, när nu världen mer eller mindre bokstavligen är på väg att gå under i och med klimatkrisen, när så kallade IS-barn far illa i flyktingläger, folk i gummibåtar drunknar i Medelhavet, för att bara ta några exempel.
Men jag tror att feelgood kan vara vår räddning. Inte enbart feelgood naturligtvis men en del i frälsningen är det.
Att matas med motsatsen till det onda: godhet, trygghet, samarbete, vänskap och medmänsklighet, får oss att börja tro på att det faktiskt är en möjlighet, vi börjar drömma om att få vara med om det och i förlängningen får det oss att börja arbeta på att förverkliga drömmen.
Leenden och vänlighet och kärleksfulla ord,
är väl jordens vackraste små blommor.
Sök att finna dem och lär dej deras blomsterspråk,
de växa vilt och dofta skönt för oss på livets stråt
Världen är full av violer, vart än du går,
Om du har sol i ditt hjärta, så är det vår.
Gråaste vardag kan blomma,
om blott du ler och förstår,
att världen är full av violer, vart än du går.
Kommentarer