Undrens tid och miraklernas månad

Det är i sanning undrens tid och miraklernas månad. Så till den grad att jag är tvungen att bryta in här, mitt i nostalgikalendern och tala om det. Men först vill jag beklaga att i lucka 7 som handlade om nostalgi som slog fel, slog så fel att det inte gick att se något klipp. Nu finns det en länk inlagd om man vill försöka förstå vad jag såg i teveserien Flambards när jag var barn, och varför jag inte ser det nu.

Nu ska vi tala om undren och miraklernas tid och det är inte jesu stundande födelse, jag tänker tala om. Jag tänker tala om att jag börjat på ett nytt gym. Mitt gamla gym har slagit igen. Att det har hållit öppet så länge som det har är i sig ett mirakel. Det var inte särskilt mycket folk där. 
   Miraklet inträffade när jag skulle ta mig in på det nya gymmet. I fönstret satt ett anslag med olika ordningsregler. En av reglerna var att man inte fick prata i mobiltelefon inne på gymmet, det kunde störa. Jag blev så förvånad att jag höll på att fastna i ingångsslussen. Inte ens biblioteket har ju mobilförbud längre. 
   Ett ännu större mirakel var att det här förbudet faktiskt efterföljdes inne på gymmet. Inte spelades det någon öronbedövande musik därinne heller, som jag irriterade mig på på det gamla gymmet. (Herregud, det finns så många saker att irritera sig på här i världen.) Nu blev gymbesöket som en slags rofylld meditation... ett kyrkobesök. 
   När jag lämnar gymmet inser jag att jag inte skulle ha gått igenom den där slussen över huvud taget, jag borde ha dragit mitt kort i en annan maskin. Jag plankade alltså in, detta mitt första besök i gymkyrkan. Hoppas att de ändå släpper in mig i igen, för jag tänkte meditera lite morgon också. 

Kommentarer

Populära inlägg