Emanuele julpyntar

Det kläpper till i den trasiga koskällan över dörren i Olivias antikvariat. Det är Emanuele som kommer ner för gången och bakom honom kommer Esther med sin blommiga dramatenvagn gnisslande efter sig. Emanuele bär en gammal skramlande mjölsäck över axeln och Olivia förstår att han har varit på en av sina containerräder. 

"Nu är det dags att julpynta!"  hälsar Emanuele och Olivia ger till ett så irriterat fnysande att det nästa sveper Stjärnfält av barpallen. 

Emanuele rotar i sin säck som vore han själve jultomten och sätter upp tre adventsljusstakar och en porslingstomte med en stor lampa på huvudet på bardisken. Dessutom ringlar han upp en ljusslinga som inte alla verkar ha slagit knut på sig själv trots att den legat i mjölsäcken. Allt verkar lite skamfilat och ingen av adventsljusstakarna har alla lampor kvar. 

"Här, Stjärnfält" säger Olivia syrligt. "Här kommer julpynt du kan utöka med som på beställning."

"Det är inte klokt vad folk slänger. De här är nästan inte trasiga alls!" säger Emanuele och gör en vid gest över sina fynd. 

"Men trasiga är de lika fullt" tänkte Stjärnfält.

"Nu ska vi prova dem."  Emanuele stoppar kontakten till en av ljusstakarna i vägguttaget bredvid disken. Innan Olivia har hunnit se ogillande ut över att han tar sig friheter i hennes antikvariat blixtrar det till och all el slås ut, alla lampor släcks, inklusive det lysande kabelnystanet i skyltfönstret. Allt blir svart och tyst omkring dem. Plötsligt hörs  Schuberts Ave Maria utanför i gränden. Det är Den Sjungande Mannen Med Hunden som står utanför antikvariatet och tittar på böckerna i skyltfönstret medan han sjunger för full hals.