Glimmer 3

 - eller om utseendet på karbinhakar.

Vi fortsätter på ämnet vad vi gör och vad vi tar till för att orka och hitta mening med våra liv, alla dessa underliga, meningslösa saker vi ger mening. 

Själv har jag lite svårt att förstå meningen med rymdforskningen till exempel. Vad ska vi ut i rymden att göra, tänker jag. (Och hör medan jag skriver hur jag låter mycket gammal och bakåtsträvande, men)

Det kommer inte att skapa fred i Gaza, Ukraina eller någon annanstans på jorden. 

Det kommer inte hjälpa oss att utrota cancer. 

Det kommer inte att se till att vi plötsligt har kloka personer på världens olika maktpositioner. 

Det känns ytterst osäker om det skulle göra något för att förhindra förstörelsen av den planet vi faktiskt befinner oss på och där vi är bäst anpassade för att vara (och det här med att vi håller på att utrota oss själva har jag skrivit om på andra ställen. Jag låter verkligen bitter.)

Onödigt tycker jag att det är, hur som helst, en massa slöseri med tid och pengar. 

Däremot läser jag med stort intresse en tidningsartikel om hur man gjort nya beräkningar på hur Salomon Augusts Andrées ballong for i väg på sin aspirerande Nordpolsfärd 1897. Den burk med Strindbergs sista brev till sin fästmö Anna, den som han kastade ut från ballongen och som ännu inte hittats, den kan ha hamnat på en helt annan ö än den som Strindberg trodde att den hamnade på enligt hans upphittade dagboksanteckningar. Planen är att man ska hitta den här lilla burken och läsa vad som står i brevet. 

Det kommer inte att skapa fred i Gaza, Ukraina eller någon annanstans på jorden. 

Det kommer inte hjälpa oss att utrota cancer. 

Det kommer inte att se till att vi plötsligt har kloka personer på världens olika maktpositioner. 

Att det skulle förhindra förstörelsen av planeten betraktar jag som uteslutet. 

Ändå känner mig lycklig över att den här sortens forskning pågår. Jag hoppas innerligt att de ska hitta burken, så att jag får veta vad det står i det där 128 år gamla brevet. Jag klänger mig fast i den karbinhaken så att knogarna vitnar.