Svindel på valens huvud

Cut to the chase är ett amerikanskt uttryck för att komma till saken. Det kommer från filmvärlden och syftar på att man ska snabbspola filmen fram till den viktiga biljakten. 

Jag har aldrig förstått vad som är så fascinerande med biljakter. Varken på eller av film, så att säga. Faktiskt är det bland det tråkigaste i hela filmen, en fullständigt meningslös...ja, transportsträcka. Vem som kommer fram först och vem som eventuellt kommer dö har man ju räknat ut redan innan de har vridit om tändningsnyckeln. Cut OUT the chase, säger jag. 

I den roman jag skriver jobbar jag just nu med Upplösningen, toppen av den dramatiska kurvan, eller valen (som den också kallas eftersom den har samma form som en val, kurvan alltså. Här hittar ni ett exempel ). Jag befinner mig alltså på valens huvud och har lite svindel häruppe. Upplösningen är en viktig del av en berättelse. Det är här frågorna ska få sina svar, trådar ska knytas ihop, skatten ska hittas och ärkeskurken skjutas. Den delen man väntar på under hela boken eller filmen, alltså. 

Sanningen att är att jag ofta tycker att den här upplösningsbiten är ganska ointressant. Särskilt på film och särskilt i filmer där ärkeskurkar ska skjutas. Upplösningen inleds med att hjälten skjuter ner ett dussin personer på mindre än ett par minuter och sedan ska han och ärkeskurken skjuta på varandra i tio minuter, utan att ett enda skott träffar. Till slut får hjälten in ett skott i pannan på ärkeskurken som faller baklänges ut genom ett fönster på 15 våningen, singlar ner genom luften i en dryg minut för att landa i ett gatustånd med meloner. Det är naturligtvis värst i deckare och thrillers. Att hjälten vinner och ärkeskurken förlorar vet vi ju redan. Jag brukar bli glatt överraskad om det är tvärtom. Vanliga romaner är lite mer intressanta däruppe på valhuvudet. Utgången är inte alltid så given. 

Jag skriver en vanlig roman, även om en av karaktärerna i den tror att det är en deckare, eller tycker att det borde vara det.  Därför känner jag en viss press att få till den där upplösningen på ett överraskande, snärtigt inte allt för utdraget och pladdrigt sätt. Jag kommer inte riktigt undan med att skjuta någon. Mer än så tänker jag inte säga om vad som sker uppe på valhuvudet i den här boken. Några biljakter förekommer dock inte, inte i någon del av boken.