Mänsklighetens existensberättigande

Vermeer

Så länge kvinnan där på Rijksmuseum, 

samlad, i målad tystnad, 

dag efter dag, häller 

mjölken ur kannan i bunken

förtjänar inte Världen 

världens undergång.

/Wislava Szymborska

Och så länge Det sjungande trädet av Isac Grünewald hänger på Norrköpings konstmuseum, förtjänar inte Världen världens undergång. 

Det sjungande trädet är likt Vermeers Mjölkpigan  ett bevis på att människan inte bara är ond, att hon kan göra vackra och glada saker. Att hon kan få träd att sjunga, till exempel. Vi behöver bli påminda om det, i dessa tider. Att människan har sidor som gör att hon inte förtjänar sin egen undergång. 

Tyvärr hänger Matti Kallioinens Homunculus inte kvar. Det var sista dagen idag. Men det tyder inte på att världens går under. Bara att det är dags att bereda plats för andra bevis på människans existensberättigande. 

Det finns mycket god konst i Norrköping. Och där finns Bokgalleriet, himmelriket för någon som älskar gamla böcker i snirklande labyrinter av korridorer och källarlokaler. När vi kom dit på Skärtorsdagen borde det ha varit stängt i åtta minuter redan, enligt påskens speciella öppettider. Men mannen bakom disken hade bestämt sig att ha öppet lite till. Som om han visste att vi skulle komma. Om ni tvivlar på mänsklighetens rätt att finnas till. Ta en sväng till Norrköping