Utmaningarnas tid

Utmaningar ska man tycka om. Särskilt nya utmaningar. 

  "Det var en härlig utmaning!" säger folk

Jag är inte ett dugg intresserad av utmaningar. Varken nya eller gamla. Jag vill sitta i en stol i lugn och ro och skriva historier om folk som  inte finns. Den enda utmaning jag vill utsättas för är att få historierna att gå ihop. 

Förresten var det kanske för några år sedan man skulle gilla utmaningar. Jag är ju, som jag konstaterat tidigare ur led med tiden. Det här med utmaningar kanske var något man höll på med vid millennieskiftet.

Ändå dyker det upp ständigt nya utmaningar i mitt flööööde. Som jag berättat tidigare har flödet, sedan jag fyllde 50, bytt ut sina 28 dagar indoor walking challanges  till 28 dagar sit-yoga challanges.  Snart kommer utmaningen att bestå i att man ska ligga ner och vända blad i en bok i tio minuter om dagen i 28 dagar. Det är en utmaning jag ser fram emot. 

Det dyker upp andra utmaningar också i det där förbaskade flödet. Olika sätt att knyckla ihop kroppen och trä sig själv genom ett nålsöga. Härom dagen kom det en couple challange. Du och din partner ska slå en knut av er tillsammans och sedan knyta upp varandra. 

"Det här ska vi göra nu." Jag hötter med klippet framför P.

När vi skrattat färdigt funderade jag på vilken okänd del av min kropp som skulle börja värka efter att vi hade nystat upp oss på det där viset. Jag tycker att jag har gått igenom alla snart. 

"Nja," sa P "Det är väl snarare fråga om på vilken avdelning du hamnar på sjukhuset."

"Förmodligen någon inom psykiatrin."