Öl och salt

För ett antal nummer sedan gick det att läsa i tidningen Skriva att utseendebeskrivningar minskar allt mera i nutida romaner. Det irriterade mig, jag vet inte varför. Kanske hade jag en av mina "vi-glömmer-snart-hur-man-skriver-helt-och-hållet"-dagar.

Jag tänker på det där nu när jag är på besök hos gamla bekanta på Manhattan i New York. Dvs jag läser om en bok av Donald E Westlake som handlar om inbrottstjuven Dortmunder och hans gäng. Goda vänner till mig.

Dortmunder har en kompis som heter Andy Kelp. I böckerna beskrivs han bland annat som en senig, klarögd och vassnäst man. Ändå har jag alltid sett honom för mig som ganska fetlagd, under medellängd, oftast klädd i en illasittande ljus kostym. Vassnäst är han inte, men ofta lite rödvarm i ansiktet. 

En annan kompis heter Stan Murch och kör taxi. Han beskrivs som kraftig och rödhårig. Eller som "öl och salt," av bartendern Rollo på Ojs Bar och Grill, eftersom det är det han dricker. Den Stan Murch jag ser för mig är ganska lång och mager. Han har mörkt hår, det lilla han har kvar, för i min värld är han skallig mitt uppe på och har mörka polisonger. Faktiskt är han lite vassnäst när jag ser honom framför mig. 

Att Tiny Bulcher är "ett slags mastodon i kläder, en lågländernas snöman, en varelse tillverkad av de bitar doktor Frankenstein kasserat när han sydde ihop sitt monstrum" har jag inget att invända emot, det är precis så han ser ut både på pappret och i mitt huvud.

Dortmunders utseende har i den bok jag läser just nu inte beskrivits alls, men jag ser honom tydligt för mig ändå. Kort, satt och tunnhårig, oftast iklädd slitna jeans som säckar lite i baken. En allvarlig man, man ser att han är hjärnan i gänget, och att han inte har någon humor. 

Så kanske är det bara onödigt slöseri på ord, detta att beskriva hur ens karaktärer ser ut när man skriver en roman. Läsaren ser ju vad de vill i alla fall. 

Att Stan Murch ska ha salt till sitt öl beror på att skummet på ölet lägger sig efter ett tag, och det gillar han inte. Om man saltar i ölet börjar det skumma igen. De gånger jag dricker öl vid ett bord där det också finns salt brukar jag tänka att jag ska prova det där. Om det verkligen skummar när man saltar i ölen. Men jag har alltid valt att dricka upp ölen osaltad. För mig har smaken varit viktigare än skummet. Vi har inte mycket gemensamt Stan Murch och jag, även om vi är gamla vänner.