Den dagen rhododendronen slår ut är jag långt härifrån

(Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån heter Bodil Malmstens bok som jag varmt rekommenderar, som allt av Bodil Malmsten.)

När jag går till jobbet går jag förbi en stor rhododendronbuske som slår ut tidigt om sommaren med lilla blommor som sedan bleknar. jag vet inte hur det går till, till nästan vita. Varje sommarmorgon när jag är på väg till jobbet njuter jag av de där storslagna blommorna.
Nästa sommar kommer de där blommorna att slå ut igen. Var kommer jag att befinna mig då?

Det är ju nu man borde göra det: Satsa på sin dröm, kasta alla betänkligheter och ta chansen, steget.
I det senaste numret av Vi läser läser jag om Ann Ljungberg som sålde hus och bil, lämnade sitt jobb och byggde en båt tillsammans med sin man och numera seglar världen runt och driver ett bokförlag och har skrivarkurser på de platser där hon lägger till; London, Barcelona.
Det är ju så man borde göra. Fast jag vet inte med det där seglandet just men sälja allt och ge sig iväg och försörja sig på en passion. Det går ju.
Det är ju fan att man är den man är och inte någon annan. Att man är för feg. Att det handlar om pengar är ju bara något som är lätt att skylla på.

Ska sitta här i min trygga bostadsrätt och ägna mig så där lite småfegt åt min dröm nu genom att peta lite i bourgogneboken.