Mysiga mord i mörkret

Nä, nu har jag gnällt och ömkat mig allt för mycket och för länge. Det gäller att hitta lite ljusglimtar i tillvaron. Till exempel kan man ju alltid söka tröst i litteraturen. Har faktiskt kommit igång med läsningen igen. Innan turkietsemestern kändes det som om jag inte hade läste en vanlig roman på evigheter. Jag brukar skriva upp vad jag läser under året i min kalender och när jag tittade där för att se vilken klok faklitteratur jag i så fall hade läst istället under våren kunde jag inte hitta någon sådan. Jag hittade bara Lotta-böcker och Harry Potter. Men nu har jag alltså återvänt till vuxenvärlden, även om jag inte direkt har fördjupat mig i någon tyngre litteratur.

Hemma hos mina föräldrar, när jag rotade runt i garderober och hyllor, hittade jag en hel drös med Maria-Lang-deckare som jag fyllde min ryggsäck med och nu har jag fullständigt snöat in på Maria Lang. Hon var betydligt bättre än jag trodde. Deckarna är betydligt bättre skrivna än många av de deckare som hennes kvinnliga efterföljare presterar idag.
Min mor kallade dem för "mjäkiga om man jämför med de nya deckarna." Om min mor kallar något för mjäkigt så vet man att företeelsen ifråga är fullständigt menlös. Men jag kan inte hålla med henne riktigt i det här fallet. Okej, det är en överväldigande frånvaro av juggemaffia och andra internationella brottssyndikat hos Maria Lang, det är det. Och de är väl också skrivna mer i samma feelgod-deckaranda som Agatha Christie. De fem deckare som jag hittills plöjt igenom (man läser en på ett par timmar och jag har redan konstaterat att vårt bibliotek har ett sorgligt litet utbud av denna författarinna som ändå är lokal. Vad som ska hända mig när jag får slut på dem vill jag bara inte tänka på ) de har alla varit uppbygd enligt klassisk Christie-metod: Läsaren presenteras inledningsvis för ett mindre galleri människor som av någon anledning har sammanträffat på en viss plats, vid ett visst tillfälle och det är inom denna slutna krets som både mordoffret och mördaren själv återfinns. Istället för stora internationella kriminella ligor eller galna seriemördare handlar det mer om psykologiska spänningar mellan människor i vardagen och det tycker jag är nog så intressant. Även om jag snarare får en småtrevlig känsla av att läsa dem än svårt att sova men för tillfället så föredrar jag att känna mig småtrevlig och sova gott och länge.

I helgen ska jag packa mina småtrevliga deckare och dra iväg till hotell-weekend i Uppsala. Det gäller som sagt att hitta lite ljusglimtar i tillvaron. Det kändes faktiskt ganska akut.