Vad är då en soldansare?

en soldansare är vad vi en gång var
vad vi var ämnade att vara
innan gravitationen fick tag i oss och pressade oss mot marken
medan vi fortfarande ville & vågade,
lågade, dansade fram ur solen

skaldade jag en gång för länge sedan. Enligt mitt symbollexicon står det att soldans är alltets pånyttfödelse och förening med solens krafter. I min mytologi handlar det om själva urjaget, elden i blodet, kreativiteten, det av skuld och normer obesudlade jaget. Det sanna jaget som jag brukar fundera en del kring. Det sanna jaget är inte det samma som identitet. Tror jag. Identitet är ett så hårt och kantigt och kallt ord. Det sanna jaget är runt och rosigt, det måste det vara.

Jag mötte henne ju till slut. Soldansaren. Röd och rund över höfterna skuttade hon och dansade på trottoaren utanför ett galleri i Beaune. I Beaune naturligtvis, det var väl det jag visste att det var här hon skulle vara. Beaune är Soldansarens hem.

Det är naturligtvis inte sant. Det handlar inte om geografi när det kommer till sådana där saker. Naturligtvis skulle jag inte vara soldansare hela tiden om jag bodde permanent i Beaune. Vart man än reser har man sig själv med sig. Hela sitt själv. Och efter ett par månader i Beaune skulle hon nog komma smygande, den där lite tyngre, av tyngdlagen trängda, hon som inte dansar så mycket. Men hon kan inte vara det sanna jaget, vill jag påstå. Det sanna jaget dansar alltid.

Idag känner sig den här soldansaren inte direkt som en dansare. Hon känner sig som Michael Jackson. Nerdrogad på olika värktabletter med en migränartad huvudvärk som inte vill ge sig. Därför blev det ett litet flummigt och osammanhållet inlägg idag. I morgon är det måndag och nya tag.