Dansa eller inte dansa - det är frågan.

Dansa eller dansas.
Dansa och låta dansa.

Med risk för att bli kallad snobb så tänker jag ändå erkänna att jag har som princip att här på bloggen ska jag inte skriva om de här pseudohändelserna som (kvälls)pressen på ett, i mitt tycke fördummande sätt, blåser upp som det vore det viktigaste som händer i världen.
Med risk för att bli kallad något ännu värre ska jag också erkänna att jag inte är särskilt principfast utan har skrivit om både schlagerfestivalen och prinsessbröllopet. (Missförstå mig rätt: Visst tyckte jag att det var trevligt att Victoria fick sin Daniel. De är säkert trevliga människor som vill väl, men jag tycker att prinsar och prinsessor är något man ska läsa om i sagoböcker, inte något som ska tillmätas någon betydelse i ett modern samhälle.
Det var värst vad jag var på hugget i dag! Är det månne den Julia Caesar-liknande motvalskärringen som har krupit in i min själ. Jag som nyss skrivit om all värme som finns i bloggvärlden...)

Nu tänker jag alltså, helt principlöst, skriva en lite snutt om Ranelid vs Englund. För det är väl ändå en pseudohändelse, en storm i ett vattenglas – eller en tekopp som Englund själv formulerade det när man ville att han skulle kommentera sitt uttalande.
Ändå var det väl han som satte igång den styva kulingen i tekoppen, som han pratar om?
"Allt som håller Ranelid borta från skrivandet välkomnas" är väl en ganska saftig örfil efter att Ranelids uppmaning att Svenska Akademins ledamöter borde ägna sig mer åt dans.

Nu har jag vare sig sett Let's dance eller läst Englunds blogg. Citatet från bloggen hämtar jag från den, av mig redan förkastade tidningen Expressen.
(Jag är alltså inte bara von oben, jag är dåligt påläst också samt använder mig av källor som jag inlett med att utala mitt förakt för!)
Ranelids invit hörde jag i ett klipp på TV4 Nyheterna, som rapporterade om fejden. TV4, samma kanal som sänder Let's dance. Undrar varför de rapporterar om detta. (I det här fallet är jag konspirationsteoretiker också.)

Personligen är jag, som Soldansare, för dans. Dans är för mig en symbol för den totala livsbejakelsen. Soldans är enligt en indiansk mytologi föreningen med solens krafter. Nu kanske man inte med nödvändighet behöver dansa i tv. Själv har jag hoppat sönder benhinnorna hemma i vardagsrummet till gruppen Hedningarnas intensiva toner. Jag är nämligen inte bara von oben, dåligt påläst och konspirationsteoretiker, jag är ganska klumpig och stel också. Ingen vidare virvlande soldansare, snarare ett gemytligt skumpande troll.


Kommentarer

skogsnuvan sa…
Jag har sett "Lets dance" naturligtvis och också läst att man tränat 3-4 timmar om dagen sedan i december.
Fick man den träningen med de duktiga dansarna så är det väl sjutton om man inte skulle dansa bra men....som jag sagt förut. Varför i fridens namn måste man ha vansinnesskor på fötterna bara för att man är kvinna. Det retar gallfeber på mig. Det skulle jag aldrig ställa upp på. Stackars rallybruden Tina som aldrig haft högklackat. Ibland är det orättvist att vara kvinna.
storabh sa…
hypopomporHärligt Solis, dansa på!
storabh sa…
Nu kom det med nån djävla ordverifiering. Drygt. Byt till wordpress!
Soldansare sa…
Ja, men StoraB Hypopompor är väl ett alldeles utmärkt ord i sammanhanget!

Och Skogsnuvan: Jag har alltid tyckt att det är smala pumps och högklackat som borde brännas istället för bh:n.

Populära inlägg