Det här med läsplattor.
Egentligen tycker jag att det är bra lära sig ny teknik. Det håller hjärnan igång och så länge man accepterar att ny teknik kan erbjuda fördelar och nya möjligheter så har man liksom inte börjat avveckla sig själv och tänka: "Jag är för gammal att lära mig".Eller, och jag vet inte vilket av det som är värst: "Jag är så gammal så jag behöver inte lära mig".
Men någon iphone har jag inte. Ännu. Och inte någon sådan där pekplatta. Jag har precis lärt mig vad appar är för något men har inte riktigt greppat androiderna än. Däremot har jag lärt mig att ställa min nya väckarklocka med naturljud – porlande vatten- och lampa som ska imitera en naturlig soluppgång (!). Jag fick den av P i julklapp, förmodligen ett i desperat försök att få mig på bättre humör om morgnarna. Resultatet blev bara att jag nu vaknar en kvart innan klockan av den där jävla lampan som sedan ökar i styrka medan jag ligger och förbannar att det snart är dags att gå upp och det artificiella vattenbruset börjar väsnas.
Någon läsplatta har jag heller inte skaffat. Med tanke på att jag inledde det här inlägget med att lovprisa den nya teknikens fromma mot åderförkalkning ställer det mig inte i någon vidare dager att jag sedan räknat upp all ny teknik som jag inte satt mig in i...
Men att jag inte äger någon läsplatta handlar inte om att jag är någon bakåtsträvare, det hävdar jag bestämt. Det är bara det att jag inte hela tiden vill stirra in i en skärm, det gör man så mycket ändå. Texten bli så mycket vilsammare på ett papper än på en flimrande skärm.
Och så detta att jag älskar själva trycksaken bok. Jag älskar pocket och inbundet. Jag älskar lukten av trycksvärta och att bläddra med papper. Jag älskar lukten av gamla böcker som ligger så tät (lukten alltså ) nere i arkivet på vårt stadbibliotek dit man till min fasa och förtjusning får gå helt på egen hand som låntagare. Fasa därför jag oroar mig för att inte alla ska ha samma begrepp att vara varsamma om gammalt papper som jag och förtjusning för att jag får tillåtelse att bara gå där och lukta. Alltså lukta på, vad jag luktar själv medan jag går där låter jag vara osagt.
Sedan är det ju klart att en läsplatta är kanske bättre för miljön, jag vet inte... Och plötsligt kan man bära med sig 30 böcker utan att min kassa rygg tar stryk.
Men ändå...det är så mycket vackrare med böcker. Det är något magiskt och mystiskt med att gå ned i en källare fylld med gamla böcker på ett antikvariat. Som om vad som helst kan rymmas mellan dammiga pärmar medan en platta alltid är en platta.
Men någon iphone har jag inte. Ännu. Och inte någon sådan där pekplatta. Jag har precis lärt mig vad appar är för något men har inte riktigt greppat androiderna än. Däremot har jag lärt mig att ställa min nya väckarklocka med naturljud – porlande vatten- och lampa som ska imitera en naturlig soluppgång (!). Jag fick den av P i julklapp, förmodligen ett i desperat försök att få mig på bättre humör om morgnarna. Resultatet blev bara att jag nu vaknar en kvart innan klockan av den där jävla lampan som sedan ökar i styrka medan jag ligger och förbannar att det snart är dags att gå upp och det artificiella vattenbruset börjar väsnas.
Någon läsplatta har jag heller inte skaffat. Med tanke på att jag inledde det här inlägget med att lovprisa den nya teknikens fromma mot åderförkalkning ställer det mig inte i någon vidare dager att jag sedan räknat upp all ny teknik som jag inte satt mig in i...
Men att jag inte äger någon läsplatta handlar inte om att jag är någon bakåtsträvare, det hävdar jag bestämt. Det är bara det att jag inte hela tiden vill stirra in i en skärm, det gör man så mycket ändå. Texten bli så mycket vilsammare på ett papper än på en flimrande skärm.
Och så detta att jag älskar själva trycksaken bok. Jag älskar pocket och inbundet. Jag älskar lukten av trycksvärta och att bläddra med papper. Jag älskar lukten av gamla böcker som ligger så tät (lukten alltså ) nere i arkivet på vårt stadbibliotek dit man till min fasa och förtjusning får gå helt på egen hand som låntagare. Fasa därför jag oroar mig för att inte alla ska ha samma begrepp att vara varsamma om gammalt papper som jag och förtjusning för att jag får tillåtelse att bara gå där och lukta. Alltså lukta på, vad jag luktar själv medan jag går där låter jag vara osagt.
Sedan är det ju klart att en läsplatta är kanske bättre för miljön, jag vet inte... Och plötsligt kan man bära med sig 30 böcker utan att min kassa rygg tar stryk.
Men ändå...det är så mycket vackrare med böcker. Det är något magiskt och mystiskt med att gå ned i en källare fylld med gamla böcker på ett antikvariat. Som om vad som helst kan rymmas mellan dammiga pärmar medan en platta alltid är en platta.
Kommentarer