Marginalerna
Det inte bara inom idrotten som det gäller att ha marginalerna på sin sida. Det gäller i hög grad i själva livet också.
För tänk om jag hade varit karriärist och strateg, med en noggrann plan för livet.
Då hade jag aldrig gått den där totalt onödiga kursen i matte för flera år sedan.
(Att jag – jag! - skulle få för mig att läsa matte är något så orimligt att allt tyder på att det var högre makter inblandade. Högre makter med en noggrann plan för livet. )
Och tänk om jag hade levt efter devisen (som jag skrivit om här) att varje motstånd är en signal att vända och gå någon annanstans.
Då hade jag slutat den där mattekursen redan efter tredje tillfället eftersom jag tyckte att den gick för fort för mig. Nu tänkte jag istället: "Det vore väl själva fan om jag inte skulle klara det här om jag anstränger mig lite!" och blev kvar.
Och tänk om P inte hade varit en sådan tidsoptimist som han är och hade varit i så god tid till varje kurstillfälle, så att han hade hunnit sätta sig på sin ursprungsplats varje gång.
Tänk om inte någon annan hade satt sig på den platsen den där dagen då han kom nästan en timme försent och var tvungen att sätta sig på den tomma platsen bredvid mig istället.
Då hade jag kunnat sitta i samma sal som den berömde Rätte i ett års tid utan att veta om det!
Och hur hade livet sett ut då?
Vem hade jag varit då?
Kanske hade jag kunnat räkna ut procent...
För tänk om jag hade varit karriärist och strateg, med en noggrann plan för livet.
Då hade jag aldrig gått den där totalt onödiga kursen i matte för flera år sedan.
(Att jag – jag! - skulle få för mig att läsa matte är något så orimligt att allt tyder på att det var högre makter inblandade. Högre makter med en noggrann plan för livet. )
Och tänk om jag hade levt efter devisen (som jag skrivit om här) att varje motstånd är en signal att vända och gå någon annanstans.
Då hade jag slutat den där mattekursen redan efter tredje tillfället eftersom jag tyckte att den gick för fort för mig. Nu tänkte jag istället: "Det vore väl själva fan om jag inte skulle klara det här om jag anstränger mig lite!" och blev kvar.
Och tänk om P inte hade varit en sådan tidsoptimist som han är och hade varit i så god tid till varje kurstillfälle, så att han hade hunnit sätta sig på sin ursprungsplats varje gång.
Tänk om inte någon annan hade satt sig på den platsen den där dagen då han kom nästan en timme försent och var tvungen att sätta sig på den tomma platsen bredvid mig istället.
Då hade jag kunnat sitta i samma sal som den berömde Rätte i ett års tid utan att veta om det!
Och hur hade livet sett ut då?
Vem hade jag varit då?
Kanske hade jag kunnat räkna ut procent...
Kommentarer
Eller hur?
Kram!