Röda vinbär

I trädgården hemma i mitt barndomshem (Det måste finnas ett annat ord än barndomshem, ett ord som inte får det att låta som om jag vore betydligt äldre än jag är, men jag kan inte komma på något som passar bättre i skrivandets stund.) fanns flera olika bärbuskar: hallon, krusbär, röda, svarta och vita vinbär.
Det fanns gott om bär och det var fritt att äta så mycket man ville direkt från buskarna, det fanns nog att sylta och safta och koka kräm av ändå. Mest fanns det hallon- och svartvinbärsbuskar. Röda vinbär fanns det bara på en enda buske men det var en buske som gav mer bär än alla svartvinbärsbuskarna tillsammans.
Jag har alltid älskat röda vinbär ända sedan jag var så liten att jag gick omkring i blöjbyxor och solhatt om sommaren och vid den busken kunde jag stå i timmar och äta och äta och äta och äta.
Ingenting sörjer jag från den trädgården som den röda vinbärsbusken.
Idag har jag köpt röda vinbär i en pytteliten plastask som kostade 30 kronor (t-r-e-t-t-i-o) och de fattiga bär som fanns i den asken förmådde framkalla barndomsminnen så tydliga att det nästan gjorde ont.

Nu hade det väl varit lite snyggt och aptitligt med en bild på de där vinbären men jag hann inte fotografera dem förrän jag hade ätit upp dem. Det var som sagt en pytteliten ask.
Och det var inte alls det här jag skulle skriva idag. Jag hade ju tänkt att skriva ett religiöst inlägg.
Fast kanske är det jag har gjort. På sätt och vis.

Kommentarer

Skatan sa…
På sätt och vis ja ... är det ett religiöst inlägg ...

Du längtar vinbären där barn du lekt ... :-)

"... Jag längtar var jag går
men ej till människor! Jag längtar marken,
jag längtar stenarna där barn jag lekt." (Heidenstam du vet :-) )

Kram!
skogsnuvan sa…
Har du ingen trädgård? Önskar att du bodde närmare mig så skulle du få så många röda vinbär som du ville av mig för jag har massor och jag har inte satt så stort värde på dom faktiskt. Jo jag brukar göra gele om jag hinner och blanda dom med andra bär i saft. Annars kom jag just hem till Jämtland och här regnar det rent förfärligt.
Loll sa…
Det är rätt religiöst med barndomens bär. Du behöver inte klämma fram något mer religiöst om du absolut inte känner för det. Vinbärsminnen kan klart värderas som något religiöst.
Kram

Populära inlägg