Du har kommit emellan igen, jävla liv!

Skriver Bodil Malmsten någonstans på sin blogg angående allt detta som kommer emellan henne och hennes skrivande.

Jag vet vad hon menar. Jag känner likadant. Allt det här som skulle skrivas när jag kom hem från Frankrike. Allt det här jag hade med mig som skulle ned på papper, eller i datorn... Alla förutsatser och ambitioner.

Och så kommer det där livet emellan. Det där jävla livet, i form av blomplanteringar, diskmaskinsinstallationer,  förvärvsarbetande, storstädningar och räkningsbetalande osv, osv.
Så inte blir det mycket skrivet av allt det där.

Och hur illa vädret är den här sommaren kan väl mätas i att jag, som verkligen har ågren över att bada och visa mig i bikini (åtminstone så länge jag vistas på andra platser än charterorter kring Medelhavet), börjar känna att det egentligen var ganska trevligt att simma omkring i vår idylliska lilla badsjö förra sommaren.


Så idag blir det äntligen badväder och då blir jag bara förbannad för att det nödvändigt ska bli badväder den dagen då jag äntligen skulle få lite skrivtid.
Och det där med mindfullness har jag ännu inte lärt mig.