Nä nu…

...måste det sägas. Jag har försökt att behärska mig länge men nu går det inte längre. Det är för övrig inte nyttigt att hålla inne med för mycket upprördhet. Man kan få problem med kranskärlen till exempel. Så nu kommer det:

Jag tycker faktiskt att det är en jäkla överdriven pseudohändelse, ja faktiskt riktigt äckligt med svettiga människor i guldfärgade kräfthattar som skriker in i tv-kameran så att snor och svett och saliv stänker ända in i mitt vardagsrum där jag sitter och försöker äta frukost:

”JAAAAA! Fy, fan vad gött! Vi har kämpat som fan för det här och vi står upp och krigar hela vägen! Fy, faaan vad gött, asså! Jag är så stolt!”

Förlåt, men jag är så ointresserad och jag är så äcklad. Jag vill inte har er till frukost! Jag vill inte ha er i min TV!
Jag måste faktiskt säga ifrån nu!
Jag måste slå näven i bordet!
Jag måste byta kanal omgående, det är vad jag måste göra!