Söndagen innan måndagen
måndag,
Ett eftersatt inslag på den här bloggen har varit "Veckans dikt". Veckans dikt har tenderat bli flera veckors dikt. Fortfarande anser jag att det behövs mer dikt i världen, så nu har jag fått för mig att sparka liv i "Veckans dikt" med lite månadsteman. Det kan vara dikter från en viss poet hela månaden, eller ett visst ämne. Februari månad blir Bruna K Öijer - månad. Jag vet att det inte är februari riktigt än men vi tjuvstartar lite eftersom jag hittade en Öijer-dikt som jag tyckte passade så bra. Den handlar om att överleva måndagen och det tyckte jag bra så här på söndagen. Måndagen brukar ju alltid vara värst på söndagen.
Känslan av att den där tiden när man är fri att bestämma vad man vill göra är över. Sedan kommer måndagen och man är igång igen och det är inget konstigt med det, känns inte alls hemskt. Jag har ju ett väldigt bra jobb som jag trivs med som tur är. Det är bara det att jag skulle vilja att dygnet hade 42 timmar så jag hann mycket mer. Särskilt den här helgen när jag legat sjuk stora delar av den med blixtrande huvudvärk. Det var inte så jag hade planerat det.
I almanackan är det söndagen som är röd, men i min föreställningsvärld har måndagen alltid varit den röda dagen. Jag har alltid associerat veckodagarna med en viss färg. Måndag är röd, tisdag är vit, onsdag orange, torsdag mörkgrön, fredagen blå, lördagen brun och söndagen ljusgrön.
I dag är den gröna dagen. Och det är inte måndag förrän i morgon.
jag talar tyst och
vänligt
med mitt rum
tills det gått över
/Bruno K Öijer
Känslan av att den där tiden när man är fri att bestämma vad man vill göra är över. Sedan kommer måndagen och man är igång igen och det är inget konstigt med det, känns inte alls hemskt. Jag har ju ett väldigt bra jobb som jag trivs med som tur är. Det är bara det att jag skulle vilja att dygnet hade 42 timmar så jag hann mycket mer. Särskilt den här helgen när jag legat sjuk stora delar av den med blixtrande huvudvärk. Det var inte så jag hade planerat det.
I almanackan är det söndagen som är röd, men i min föreställningsvärld har måndagen alltid varit den röda dagen. Jag har alltid associerat veckodagarna med en viss färg. Måndag är röd, tisdag är vit, onsdag orange, torsdag mörkgrön, fredagen blå, lördagen brun och söndagen ljusgrön.
I dag är den gröna dagen. Och det är inte måndag förrän i morgon.
Kommentarer
Jag har aldrig tänkt på veckodagar som en speciell färg. Möjligen att jag känner att söndagen är grön, vilsamt grön men annars måste jag nog fundera lite och känna efter.