Bristande motiv



                                    


Det är nog ett år sedan eller så, som vi gick förbi den här herrfriseringen på Carrer Robert Graves i Palma. Jag vet inte riktigt vad det var som var särskilt med det här stället men av någon anledning såg jag framför mig ett gäng gubbar som satt därinne och pratade, och jag fastnade för dem, trots att de inte fanns. 
Sedan dess har jag skrivit nästan 150 sidor om de här gubbarna utan att det har tagit emot det minsta och utan att fundera på varför. 

Jag tycker att det är märkligt. När det gäller Bourgogneboken har jag funderat och vridit och vänt på mina motiv i timmar och undrat vad det ska tjäna till att skriva om det här, vad är mitt storslagna syfte. Inte heller den här historien om gubbarna i frisersalongen kommer att skapa fred på jorden eller bota cancer, men det verkar av någon anledning inte bekomma mig det minsta. Jag känner inget behov av att veta varför jag skriver om dem. Däremot skulle jag gärna vilja veta varför det är sådan skillnad.



Kommentarer

znogge sa…
Det är väl en bild man har att herrar utomlands samtalar på frisörsalonger! Tack för din kommentar.

Kram

Populära inlägg