Jag låter det vara osagt

Det har ju gått lite på halvfart här ett tag, känner jag. Det känns som om jag inte har något att säga och ändå pratar jag.

Nu tror jag ju inte riktigt på det där att man inte har något att säga. Alla har alltid något att säga. Det är mer lusten att säga något, att göra sin tillvaro till något sagt, som fallerar emellanåt.

Bodil Malmsten har sagt någon gång att det är hur det är hanterat som gör texten till litteratur, inte innehållet. Nu tycker jag inte att en text som bara är form är så intressant, men med form kan man göra ett mjölkinköp på ICA till en handling värd att läsa om. (Och jag vet inte varför jag alltid tar det här med mjölkinköp som ett exempel på den mest vardagliga handlingen eftersom jag aldrig köper mjölk. Jag har det gemensamt med Lasse Berghagen att jag slutade att dricka mjölk när jag blev så stor att jag kunde försvara mig. Däremot köper jag mycket yoghurt.)

Nu ämnar jag emellertid dra mig in i den internetfria zonen ett tag. Och om några veckor ämnar jag träda in i den igen, sprängfylld av inspiration.

Kommentarer

Populära inlägg