La Mer - en uppföljare

Det blev en Medelhavskryssning i år också, på samma båt som förra året, trots det chockartade mötet med det engelska köket. Den här gången var vi ju lite förberedda och hade budgeterat för att äta middagarna i "fina" matsalen där maten faktiskt smakar något. Luncherna åt vi Beachcomber, restaurangen som är öppen dygnet runt och serverar fullt med kycklingklubbor, potatismos, sorgliga ursäkter för paella. Det är inget fel på maten men den smakar lika lite som maten i gjorde i skolmatsalen. Inte för att det var något fel på den heller, även om det var populärt att klaga på skolmaten, inte bara bland eleverna utan även bland föräldrarna, på min tid, Men man vill ju gärna tro att när man är ute och lyxkryssar ska maten ha höjt sig några snäpp. Hur som helst så gick det ingen nöd på oss vad det gäller maten. Inte vad det gäller något annat heller, för den delen. 

Förra året var jag ju sjuk under resan och orkade inte med allt förunderligt och märkligt man kunde göra på båten. I år var jag fullt frisk, inte heller försov vi oss den första dagen, den dagen när båten är till havs hela tiden och man har tid alla aktiviteter ombord. Jag var alltså full av revanschlust. 

Och så bangade jag redan på servettvikningen. 

Klockan 11:00 i puben hölls en kurs i hur man viker servetter vid festliga tillfällen, av en kryssningsvärdinna och en så kallad "servettvikningsexpert". Naturligtvis marscherade jag dit med friskt mod men när jag stack in huvudet i puben och bara såg tre kryssningsgäster sitta där och flaxar med sina linneservetter blev jag plötsligt blyg. Det är omöjligt att försvinna i mängden i en grupp på fem personer, varav en dessutom är servettvikningsexpert. Och jag föredrar att försvinna i mängden. Sen är det den där brittiska engelskan.
  Jag älskar den brittiska engelskan och har alltid smickrat mig med att jag förstår den ganska bra. Jag tittar på så väl Morden i Midsomer och i Paradiset som diverse olika kommissarier (Lewis, Morse, Gently osv) utan att läsa textningen, men så var det ju den där mannen i hissen igår kväll. Det var något med att jag hade med mig en kopp te förstod jag, att han tyckte att det var något lustigt med att jag var ute och åkte hiss med en kopp te. Och sedan fortsatte han att glatt pladdra vidare: "Ä e a e a ö! Ö a e ö a e." (Det låter som om det var en oerhört lång hissresa och det kändes det som också.) Så hälsade han "God kväll!", gick ur hissen och lämnade P och mig dumt gloende på varandra. Det enda jag hade förstått var att på det förra hotellet han hade bott hade de haft kor, och de låter ju orimligt så förmodligen hade jag inte fattat det heller.

Alltså blev det ingen servettvikningskurs. Demonstrationen av hur man skär grönsaker i djurformationer missade jag också eftersom jag befann mig i den medeltida toscanska byn Lucca när den gick av stapeln och djurfomationer i gurka i all ära, men Toscana är ändå Toscana. Av liknande skäl vet jag fortfarande inte vad som är skillnaden mellan "Hoy" bingo och "Silly" bingo. Demonstrationen av en tandblekning kändes lite osmaklig och varför jag inte gick på föreläsningen om hur viktigt det är för immunförsvaret att bada fötterna i minerallösning varje dag minns jag faktiskt inte. Att gå på föreläsningen om hur man får platt mage kändes bara skenheligt när jag satte i mig en fyrarättersmiddag varje kväll. Men jag såg i alla fall till att bli fotograferade med kapten.