Läsa, leta och lukta
Ibland får jag frågan om jag aldrig tröttnar på att läsa. Men ta en titt på mitt nattduksbord och ni har
svaret på frågan. Där ligger de tre nyförvärven till min Lotta-bokssamling, del 2 i Marcel Prousts På
spaning efter en tid som flytt, Bruno K Öijers Och vinden viskade Annabell Lee, Bodil Malmstens Sista boken från Finestère, De obotliga optimisternas klubb av Jean-Michel Guenassias och på golvet bredvid ligger ett Asterix-album.
Allt är visserligen text, även om Asterix är både text och bild, men att läsa Asterix och att läsa Proust...det är inte samma sak, så mycket kan jag säga. Att läsa är inte en enahanda syssla. Genom att läsa kan du vara vem som helst, resa mellan vilka tider och platser som helst. Du kan vara i Paris vid förra sekelskiftet, eller 1959, i Gallien under Ceasars Romarrike och i Bretagne strax efter det senaste millennieskiftet. Nu verkar det ju vara väldigt mycket Frankrike för tillfället, men om man till äventyrs skulle tröttna på just det landet kan man alltid åka på seglarläger med Lotta och Giggi.
Att läsa erbjuder dig alla möjligheter som finns, hur ska man då kunna tröttna på det. Om man nu inte är dyslektiker och måste kämpa. Då är det ju något annat.
Numera letar jag böcker till min Lotta-samling över nätet. Det finns ju inte längre något antikvariat i staden, vilket jag har ondgjort mig över tidigare. Jag tycker fortfarande att det är förfärligt, men det finns en fördel med att leta böcker på Bokbörsen: Det är effektivare. På bara någon timme har jag alltså hittat tre Lotta-böcker som jag inte hade. På det gamla vanliga sättet kan det ju ta tre år utan att man hittar en enda bok. Men letandet: Att gå i trånga passager mellan proppfulla bokhyllor som sträcker sig ändå till taket och dra in doften av damm och gulnat papper, få saker är underbarare. Aldrig stämmer uttrycket "vägen är målet" bättre än i sökandet efter gamla böcker.
svaret på frågan. Där ligger de tre nyförvärven till min Lotta-bokssamling, del 2 i Marcel Prousts På
spaning efter en tid som flytt, Bruno K Öijers Och vinden viskade Annabell Lee, Bodil Malmstens Sista boken från Finestère, De obotliga optimisternas klubb av Jean-Michel Guenassias och på golvet bredvid ligger ett Asterix-album.
Allt är visserligen text, även om Asterix är både text och bild, men att läsa Asterix och att läsa Proust...det är inte samma sak, så mycket kan jag säga. Att läsa är inte en enahanda syssla. Genom att läsa kan du vara vem som helst, resa mellan vilka tider och platser som helst. Du kan vara i Paris vid förra sekelskiftet, eller 1959, i Gallien under Ceasars Romarrike och i Bretagne strax efter det senaste millennieskiftet. Nu verkar det ju vara väldigt mycket Frankrike för tillfället, men om man till äventyrs skulle tröttna på just det landet kan man alltid åka på seglarläger med Lotta och Giggi.
Att läsa erbjuder dig alla möjligheter som finns, hur ska man då kunna tröttna på det. Om man nu inte är dyslektiker och måste kämpa. Då är det ju något annat.
Numera letar jag böcker till min Lotta-samling över nätet. Det finns ju inte längre något antikvariat i staden, vilket jag har ondgjort mig över tidigare. Jag tycker fortfarande att det är förfärligt, men det finns en fördel med att leta böcker på Bokbörsen: Det är effektivare. På bara någon timme har jag alltså hittat tre Lotta-böcker som jag inte hade. På det gamla vanliga sättet kan det ju ta tre år utan att man hittar en enda bok. Men letandet: Att gå i trånga passager mellan proppfulla bokhyllor som sträcker sig ändå till taket och dra in doften av damm och gulnat papper, få saker är underbarare. Aldrig stämmer uttrycket "vägen är målet" bättre än i sökandet efter gamla böcker.
Kommentarer
Ha en fin vecka Kram på dig
Trevlig helg