Jag borde skriva annat

Just nu läser jag Magda Gads reportage och lyssnar på hennes sommarprat. Av olika skäl har jag bara hunnit igenom hälften ännu men det räcker. Det räcker för att inse att jag borde skriva något annat.  Annat än det jag skriver. Jag borde skriva om andra saker än om böcker, hallon och allmänt navelludd. Om man nu kan skriva borde man väl skriva om sådant som Magda Gad skriver om. Det borde väl vara någon slags plikt. Det borde väl vara någon slags plikt att berätta att det finns sjuåringar i världen som sett vuxna människor hugga huvudet av en annan vuxen människa och sedan spela fotboll med det. Det borde det väl?

Men man måste ju skriva om det där andra också. Om det goda och banala. Om böcker och hallon och fikaraster. Om barndomsminnen, guldbubblor och Pärt-musik. Om utflykter och möten och dåliga dikter måste vi skriva. Om misslyckade blomplanteringar och kräftskivor och TV-kvällar om hundar och ungar och nybryggt äppelvin.  För vad skulle hända med oss om vi bara berättade om den nattsvarta ondskan. Tänker jag.
   Men kanske är det bara för att döva mitt dåliga samvete.