söndag, september 24, 2017

Om man fick leva om sitt liv

"Jag ångrar ingenting. Om jag fick leva om mitt liv skulle jag göra precis samma sak, jag skulle inte ändra någonting."
  Så där pratar ju folk. Men jag tror inte riktigt på det där.
Nog har väl de flesta av oss saker som vi ångrar i livet? Jag har det i alla fall. Inte så att jag går runt och grämer mig hela dagarna. Det hjälper ju inte.
  "För allt som inte blev som det skulle.
  [...]
  "Förlåt dig själv"
som Jonas Gardell skrev en gång.
De dumma val jag gjorde när jag var 15, 18, 20, 36 eller igår, gjorde jag ju för att summan av min dåvarande erfarenhet och dåvarande förnuft helt enkelt inte räckte till för att göra ett vettigare val än det jag vid det aktuella tillfället gjorde.
   Självklart skulle jag göra andra val nu om jag fick leva om hela mitt liv med en 42-årings erfarenhet och förnuft. Det säger sig ju själv, kan jag tycka.
  Men nu får man ju inte leva om sitt liv. Det är det som är grejen. För att citera Jonas Gardell igen.

Om jag fick leva om mitt liv skulle jag, med mitt nuvarande förnuft, kliva ur sängen den där morgonen när Tomas Tranströmer spelade i kyrkan och ta mig dit med galopperande, förväntansfulla steg. Om han skulle spela på piano eller orgel eller kam vet jag inte och inte spelar det någon roll, men gudomen besökte denna morgon kyrkan och jag kunde ha mött honom, om jag hade varit 42 när det hände.
  Kanske låter det i vissa öron illa att jag säger att det är Tomas Tranströmer som är den gudom som fanns att möta i kyrkan men nog fanns det mycket gud i Tranströmer, och nog kunde han kanalisera mycket av detta gudomliga till oss andra.
  Men den morgon då det begav sig hade jag bara läst den dikt av Tranströmer som ingick i litteraturkursen jag läst och avfärdat honom som "för matematiskt"!
   Så mycket förnuft och erfarenhet hade jag alltså den där morgonen och det räckte bara till att sova ett par timmar för länge och låta ögonblicket gå mig förbi och för evigt vara förlorat. Till stoft och aska skulle det bli.

Några år senare skulle jag lipa av rörelse när Tranströmer tog emot sitt nobelpris ur konungens hand. Mitt förnuft och min erfarenhet har växt till sig.




Inga kommentarer: