Hur vet man när man är sann mot sig själv?
"Hur vet man när man är sann mot sig själv?"
I en soffgrupp på mitt favoritkafé sitter två kvinnor och pratar. Den ena står inför två valmöjligheter och kan omöjligt komma fram till vad hon ska välja.
"Hur vet man när man är sann mot sig själv?"
Jag sitter några bord bort med en anteckningsbok och penna i högsta hugg. Egentligen håller jag på att skriva om några figurer på en camping men om det kommer något bra svar på den där frågan är jag redo att skriva ner det direkt.
Den andra kvinnan tar ett exempel:
"... och i det läget kände jag hur hela kroppen bara skrek nej."
Och jag tänker: Varför är det så? Varför är det enklare att känna vad man inte vill än vad det är man vill.
Är det så, förresten?
Jag försöker komma på någon gång när hela kroppen har skrikit ja. Och kan naturligtvis inte komma på en enda. Men det måste ju ha funnit sådana gånger. Det måste det ju.
De där nej-gångerna är förresten ganska förrädiska. De finns ju gånger när kroppen skrikit nej och ändå har jag av en eller annan anledning varit tvungen, och då har nej ofta blivit ett ja.
Ja, det här var ju rätt. Eller ja, det här var ju roligt.
Så. Hur vet man när man är sann mot sig själv?
Det kommer inget förlösande svar från soffgruppen. De har börjat diskutera olika kvällskurser på Medborgarskolan och vad de kostar. Jag fortsätter med mina campare.
Frågan står obesvarad.
I en soffgrupp på mitt favoritkafé sitter två kvinnor och pratar. Den ena står inför två valmöjligheter och kan omöjligt komma fram till vad hon ska välja.
"Hur vet man när man är sann mot sig själv?"
Jag sitter några bord bort med en anteckningsbok och penna i högsta hugg. Egentligen håller jag på att skriva om några figurer på en camping men om det kommer något bra svar på den där frågan är jag redo att skriva ner det direkt.
Den andra kvinnan tar ett exempel:
"... och i det läget kände jag hur hela kroppen bara skrek nej."
Och jag tänker: Varför är det så? Varför är det enklare att känna vad man inte vill än vad det är man vill.
Är det så, förresten?
Jag försöker komma på någon gång när hela kroppen har skrikit ja. Och kan naturligtvis inte komma på en enda. Men det måste ju ha funnit sådana gånger. Det måste det ju.
De där nej-gångerna är förresten ganska förrädiska. De finns ju gånger när kroppen skrikit nej och ändå har jag av en eller annan anledning varit tvungen, och då har nej ofta blivit ett ja.
Ja, det här var ju rätt. Eller ja, det här var ju roligt.
Så. Hur vet man när man är sann mot sig själv?
Det kommer inget förlösande svar från soffgruppen. De har börjat diskutera olika kvällskurser på Medborgarskolan och vad de kostar. Jag fortsätter med mina campare.
Frågan står obesvarad.
Kommentarer