Hur vet man när man är sann mot sig själv?

"Hur vet man när man är sann mot sig själv?"
I en soffgrupp på mitt favoritkafé sitter två kvinnor och pratar. Den ena står inför två valmöjligheter och kan omöjligt komma fram till vad hon ska välja.
"Hur vet man när man är sann mot sig själv?"
Jag sitter några bord bort med en anteckningsbok och penna i högsta hugg. Egentligen håller jag på att skriva om några figurer på en camping men om det kommer något bra svar på den där frågan är jag redo att skriva ner det direkt.
Den andra kvinnan tar ett exempel:
 "... och i det läget kände jag hur hela kroppen bara skrek nej."
Och jag tänker: Varför är det så? Varför är det enklare att känna vad man inte vill än vad det är man vill.
Är det så, förresten?
Jag försöker komma på någon gång när hela kroppen har skrikit ja. Och kan naturligtvis inte komma på en enda. Men det måste ju ha funnit sådana gånger. Det måste det ju.
De där nej-gångerna är förresten ganska förrädiska. De finns ju gånger när kroppen skrikit nej och ändå har jag av en eller annan anledning varit tvungen, och då har nej ofta blivit ett ja.
Ja, det här var ju rätt. Eller ja, det här var ju roligt.
Så. Hur vet man när man är sann mot sig själv?
Det kommer inget förlösande svar från soffgruppen. De har börjat diskutera olika kvällskurser på Medborgarskolan och vad de kostar. Jag fortsätter med mina campare.
Frågan står obesvarad.

Kommentarer

skogsnuvan sa…
Inte har jag något smart svar att ge dig heller. Det är rätt ofta man står och väljer och jag ska då säga att jag ofta valt fel men det inser man ju i efterskott. Kanske har man brytt sig för mycket om andras råd och vad andra tycker Ofta får man göra saker som kroppen skriker net till som nu när jag måste ut och skotta snö för att komma iväg med bilen. Jag vill inte och kroppen värker efter gårdagens skottning men vad hjälper det Bara ut i den förbannade snön fast jag inte vill. Din fråga är fortfarande obesvarad

Populära inlägg