fredag, september 28, 2018

Oväder

På campingen


Kapitel 39 i vilket campinggästerna tyr sig till varandra i väntan på världens undergång.

Det drar ihop sig till oväder på campingen. Svarta orosmoln tornar upp sig över de vita kornas kullar. På radion har man gått ut med klass tre varning. Vad nu det innebär. Claudille har inte mycket till övers för sådana där varningar men utåt skyller hon på att det var det annalkande ovädret hon kände av den där dagen hon låg till sängs och ... hade huvudvärk.
   Men vad förväntas man egentligen göra när de går ut med de där varningarna? Efter att radion tjatat timme ut och timme in och Sonja blivit blekare och blekare, hur nu det är möjligt för någon som ser ut som rök, har Claudille till slut bestämt sig för att det är hennes plikt att åtminstone informera camparna om väderleksutsikterna, särskilt dem som har tält, om det nu är så att de inte har radio. Så hon hade gått runt från plats till plats och hört sig själv säga att de alla kunde komma ner till restaurangen om de kände sig oroliga. Hon skulle hålla öppet till stormen hade lagt sig. Och hon skulle bjuda på kaffe, hade hon lagt till i ett atypiskt anfall av generositet. När hon gick tillbaka ner till campingkontoret kände hon sig riktigt nöjd med sig själv; en riktig campingmamma.

Och nu sitter de här och kurar i matsalen. Alla hade inte hörsammat hennes inbjudan. Två holländska sällskap med husbilar som var större än både restaurangen och kontoret tillsammans hade sagt att de nog klarade sig själva, men en engelska familj med fyra barn som inte kommit upp i skolåldern ännu håller som bäst på att breda ut sovsäckar nere i ena hörnet.
Claudille  torkar ett ölglas så hårt att det gnisslar medan hon blänger ut över församlingen över glasögonbågarna. Hon har redan ångrat sin inbjudan och det där med att vara campingmamma.
Men nu sitter de där. Rosie och WCT-mannen sitter bredvid varandra vid ett bord och håller varandra i hand. De Utmärglade och De Rödbrusiga kurar är där. Alla verkar ovanligt dämpade, som om man väntar sig apokalypsen. Till och med holländskorna ser allvarliga ut.
I samma ögonblicken som den första blixten kliver himlen fräser Sivert in på parkeringen med sin svarta motorcykel.

1 kommentar:

skogsnuvan sa...

Nu blir det verkligen spännande så jag hoppas att du kommer med nästa kapitel snabbt