Lungorna

Vissa perioder måste allting skrivas om. Teveprogram, matinköp, skoskav. 

Det är levande perioder, när allt som händer genomblöder mig, bearbetas och skapas om. 

Hade det varit en sådan period just nu hade jag varit i full färd med att skriva om likheterna mellan krukväxten elefantöra och djuret (eller är det en insekt?) vandrandepinne.  Men nu är det inte en sådan period.

För vissa perioder är det helt tyst. Som nu. Då går ingenting att skriva. Om så månen ramlade ner i mitt vardagsrum hade jag inte haft några ord om det. 

 Det är väl som att andas, antar jag. Det finns en tid för att andas in och en tid för att andas ut. Det ena för att det andra ska fungera och tvärtom. 

Det är väl så det måste vara.