Jag är ute och cyklar

Jag vill minnas att jag skrivit förr om hur vi numera klamrar oss fast vid våra mobiltelefoner som trodde vi att vi skulle kopplas ner som levande varelse om vi la dem ifrån oss en sekund. Jag vill minnas det, men kan inte. Vilket jag också anklagar mobiltelefonerna för. 

När P frågar mig om jag har "kollat vädret" brukar jag demonstrativt titta ut genom fönstret, eftersom jag vet att det inte är det han menar. För att se vad det är för väder ute ska man numera titta i en app i telefonen istället för att se sig omkring. 

Jag tänker på våra förfäder som kunde känna doften av snö i annalkande, och jag tänker på vad allt av våra sinnen och förmågor som vi så ihärdigt arbetar bort, samtidigt som vi tror att vi är så smarta. (Eller kanske är jag den enda som inte kan känna doften av snö i annalkande?)

Att förlita sig på den världsbild som mobilerna förmedlar är farligt på många sätt. Förutom att vi stänger av så mycket av våra medfödda förmågor är den världsbild mobilen presenterar ofta falsk och förvrängd. Och då är det inte ens de sociala medierna jag tänker på.

För några år sedan hade jag en telefon som ständigt gick 8 minuter före, vilket inte borde vara möjligt men så var det. Dess GPS-funktion påstod också att jag befann mig exakt 17 minuter från mitt hem, när jag stod mitt i vardagsrummet som ligger mitt i den lägenhet som jag under mer än halva mitt liv inbillat mig är mitt hem och där mitt namn står på dörren. 

Den nya telefonen och jag är mer överens om var vi befinner oss, både i tid och rum. Men den berättar andra rövarhistorier för mig. 

Nu senast hävdade den bestämt att under månaden mars har jag cyklat i sammanlagt en timme och nio minuter. Under denna timme och dessa nio minuter har jag emellertid inte lyckats förflyttat mig längre än en kilometer. 

Det här är intressant på så många sätt. 

För det första har jag inte suttit på en cykel, som inte är fastskruvad i ett gymgolv, under de senast 13 åren. 

För det andra brukar jag, på den fastskruvande cykeln, cykla en mil på 22-25 minuter, två gånger i veckan. (Det är i och för sig i en annan förvrängd verklighet eftersom jag ju rent faktiskt inte har rör mig en millimeter. Det är en annan display som påstår detta)

Huruvida det är snabbt eller långsamt kan man ju ha åsikter om. Att min mobil har några åsikter alls i ämnet förstår jag däremot inte. Under de här stillastående cykelturerna ligger den nämligen alltid inlåst i mitt skåp i omklädningsrummet. Och där borde den ligga oftare.