Att närma sig 50 2

Jag sitter på en av mina favoritbarer i Palma och skriver. Torget framför mig är uppgrävt i ett av alla dessa renoveringsprojekt som omger mig vart än jag mig i världen vänder. Världen behöver renoveras. Det är dagen innan min femtioårsdag. Jag tänker på farmor.

Inför sin femtioårsdag stormade min farmor och hennes kompis Kross-Nisse (!) taxfreeshoppen på Finlandsbåten för att, en halvtimma innan öppningsdax, komma över en flaska champagne. Min källa minns inte om de verkligen lyckades ta sig in,  men jag tänker mig att personalen i en taxfreeshop var så pass luttrad att inte ens min farmor kunde forcera dem. Att hon använde sin synskada som ett argument för att få komma in tidigare vet jag, utan att ha varit med eller att någon berättat det för mig. Ingen kunde som min farmor förvandla sin funktionsvaration till en superkraft. Hon satte en ära i att vara just "handikappad".

Andra historier om min farmors femtioårsdag förtäljer att hon fick hela släkten att slava i köket, medan hon själv endast engagerade sig i en tio kilo tung ostbricka som, enligt min katastroforienterade källa, kunde ha slagit ihjäl ett litet barn som sprang runt i köket och drog i saker.

Farmor var den i min närmsta familj som det var lite fart i. Vi andra är mest...ja, just katastroforienterade.

Jag har emellertid ingen katastrofkänsla inför min stundande femtioårsdag. Förvisso  hyser jag inte heller några planer på att storma någon butik, oavsett vad de saluför.

När jag fyllde 40 hade jag mycket bestämda planer. Jag ville äta den rätten på den restaurangen. På dagen skulle vi ha picknick i den parken. Jag ville sitta på den bänken och känna att jag var precis mitt i Livet.

Det enda jag har kommit på att jag vill göra i morgon, förutom att  vara i Palma, är att jag vill grilla hamburgare. Sådan är den eld jag har nu: en elgrill på en balkong. Ska det då behöva vara så märkvärdigt,  detta att fylla femtio.

Lev eller dö men tjafsa inte om det, tänker jag som Bodil Malmsten. Jag pågår, inte mer med det, om än med ett visst renoveringsbehov.

Men en onödigt vacker anteckningsbok kan man väl ändå  få kosta på sig inför en sådan högtidsdag. Pappershandeln är barmhärtigt ostormad, dock.