Livet - en sammanfattning

"Egentligen blir ju ingenting som man har tänk sig." säger min vän när vi diskuterar Livet över en lunch. En helt korrekt analys, skulle jag säga. 

Nästan samtidigt ondgör sig en annan, mig närstående, över allt vi inte hunnit göra den här sommaren som snart är slut. Jag kontrar med att räkna upp allt vi har hunnit med, eftersom det är vad den här personen brukar säga åt mig att göra när jag ondgör mig. "Tänk på vad du hunnit med istället." Ett bra sätt att förhålla sig till sakernas orimlighet. Men svårt.

Ja, detta Liv som är så svårt och så vackert, samtidigt. Och vars flyktighet det är så lätt att ligga vaken om nätterna och arbeta upp ångest över. Hur det bara rusar ifrån en, och hur vi rusar ifrån varandra mot Döden i en rasande fart. 

Ingenting blir som man tänkt sig. Men det blir något annat. 

Allt hinner man inte. Men man hinner något. 

Man får glädja sig åt det som blir och det man hinner. 

Och eftersom det är omöjligt att landa i sådana förnuftiga insikter nattetid (Natten är inte en tid då man ska tänka så mycket över huvud taget, för just nattetid är det ingen hejd på vad mycket elände man hinner tänka ut.) lyssnar jag istället på Mysteriet på Blå tåget där jag ligger.

Dagtid lyssnar jag på Holsts Planeterna. Denna vansinnigt vackra musik, som jag ska lära mig att spela i mitt nästa liv. Jag räknar inte med att hinna i detta.