Apropå det sanna jaget

När dokusåporna var ett nytt fenomen talade deltagarna ofta om att vara äkta framför kameran, inte vara falska. Det innebar att man skulle vara likadan i detta arrangerade sammanhang med vilt främmande människor i situationer som iscensatts för att skapa konflikter, som man var hemma i sin kända miljö med vänner som man känt sedan man gick i blöjor. Att vara sann innebar alltså att vara likadan i alla situationer oavsett Vad som händer dig. Men sådär är det ju inte. Olika situationer och olika människor plockar fram olika sidor hos dig. Och jag tycker att man ska prata annorlunda med sin mamma än med chefen. Det innebär inte att man är mindre sann. Bara visar en annan sida av sitt jag. Så jag kanske får inse att det där morgonvresiga vardagsjaget är lika sant som semesterjaget. Eller semesterjaget en lika stor bluff och vad är egentligen ett sant jag? Hur smittade är vi av varandra? Hur mycket blir kvar om vi skalar av all påverkan

Kommentarer

Anonym sa…
Skogsnuvan: Det sanna jaget kan man verkligen fundera över vad det är. Vi är ju alla olika och en del känner man som arbetskamrater och är helt annorlunda hemma. Ibland är man som 5 år och ibland klok som en 90-åring. Sanna jaget är väldig komplext och inte vet jag vad som är mitt sanna jag. Oj oj oj Nu tänker vi på något enklare
Tesstamente sa…
Sanna jaget kan nog bara komma fram när man skalar bort all status, alla bekvämligheter, allt socialt spel.

Vilket inte händer så ofta, om man inte kraschar på en öde ö. Vilket inte heller händer så ofta.

Nu ska jag sluta babbla:-)
Skatan sa…
Ingen aaaning vad som är "det sanna jaget"... någon slags kärna har man väl... men dess "utväxter" är olika och man använder som du säger olika delar av sitt "jag" om man pratar med chefen, kungen (sker ju inte så ofta) eller bästa vännen...

Det är aldrig fel att reflektera... och just det... att reflektera ... har jag gjort bra mycket mer sen jag började blogga... av alla impulser man får... alla andras reflektioner.

Kram!

Populära inlägg