Apropå det sanna jaget
När dokusåporna var ett nytt fenomen talade deltagarna ofta om att vara äkta framför kameran, inte vara falska. Det innebar att man skulle vara likadan i detta arrangerade sammanhang med vilt främmande människor i situationer som iscensatts för att skapa konflikter, som man var hemma i sin kända miljö med vänner som man känt sedan man gick i blöjor. Att vara sann innebar alltså att vara likadan i alla situationer oavsett Vad som händer dig. Men sådär är det ju inte. Olika situationer och olika människor plockar fram olika sidor hos dig. Och jag tycker att man ska prata annorlunda med sin mamma än med chefen. Det innebär inte att man är mindre sann. Bara visar en annan sida av sitt jag. Så jag kanske får inse att det där morgonvresiga vardagsjaget är lika sant som semesterjaget. Eller semesterjaget en lika stor bluff och vad är egentligen ett sant jag? Hur smittade är vi av varandra? Hur mycket blir kvar om vi skalar av all påverkan
Kommentarer
Vilket inte händer så ofta, om man inte kraschar på en öde ö. Vilket inte heller händer så ofta.
Nu ska jag sluta babbla:-)
Det är aldrig fel att reflektera... och just det... att reflektera ... har jag gjort bra mycket mer sen jag började blogga... av alla impulser man får... alla andras reflektioner.
Kram!