Tommare än Torsten

känner jag mig.



Det är nu jag skulle peta med texten till bourgogneboken. Eller åtminstone försöka putsa till ett klatchigt blogginlägg om något intressant med lite stuns på slutet. Men jag har inget sådant i mig just nu.
Istället sitter jag här och lyssnar på Simon och ekarna av Marianne Fredriksson. Helena Brodin läser. Jag vet inte hur många gånger jag har lyssnat på den men nu var det länge sedan.
Den är bland de bästa av böcker. Det är vilsamt att läsa den, att vara i den där världen, även om den inte är så vilsam i sig. Det som fångar mig mest, nu som alltid, är hur mycket människorna bryr sig om varandra, intresserar sig och engagerar sig i varandra, tar sig tid.

Mm...nu ska jag lyssna vidare.

Kommentarer

Skatan sa…
Ja, det verkar onekligen vara en bristvara nuförtiden ... den där omtanken du skriver om ... att "människorna bryr sig om varandra, intresserar sig och engagerar sig i varandra,"

Kramar!

Populära inlägg