Kerstin Thorvall är död!

Har i dag till hennes ära lyssnat på ljudboken Det mest förbjudna som var det första jag läste av henne. Tror jag. Hon läser själv på det där lite hetsiga, snabba sättet som var så karaktäristiskt.
Det där hetsiga, snabba som lyser igenom i hennes skriftspråk som kastar läsaren rakt på, rakt in. Det går inte att läsa Kerstin Thorvall långsamt.
Ingen behandlar språket på ett sätt som Kerstin Thorvall gjorde. Jag har ofta läst hennes böcker bara för att påminna mig om att det går faktiskt att skriva så här. Det går att ge fan i de vanliga normerna kring meningsuppbyggnad och punkt och komma.
Att hon gav fan i normer över huvud taget och ganska hämningslöst skrev om det gör ju inte texterna mindre läsvärda.

Kommentarer

Skatan sa…
Ja hon var en förebild. Kanske inte genom sin utlevande livsstil men genom att skriva och tala om ALLT, som du själv kommenterade hos mig, t ex, den svåra relationen med sin mamma, den är alltid annorlunda än alla andra relationer, den som man som dotter har med sin mamma ...
Och visst är det härligt att läsa och njuta av "andras stil" och få bekräftat att man kan skriva på så många olika sätt, formulera sig ... Jag häpnade till exempel häromdagen när jag läste om Ett eget rum av Virginia Woolf över HENNES stil ...

Kramar till en författare in spe (eller har jag missat något. Du kanske redan är författare?)
storabh sa…
Ja det är ju trist, men så är det. Glad vår på dig!
skogsnuvan sa…
Där ser du. Hon skrev direkt ur hjärtat och struntade i om det blev så språkligt rätt och det blev ju bra ändå. En i sanningen en speciell kvinna som gjorde precis som hon ville

Populära inlägg