Morgonpromenad

Nu gick ju det här med morgonpromenaden faktiskt att lösa. Det var bara att gå upp samma tid som när jag skulle till gamla jobbet. Jag ligger ju ändå vaken från halv fem eftersom sovrummet är det ljusaste rummet i lägenheten och småfåglarna illvrålar utanför. De låter överlyckliga och sådant är det ju svårt att bli förbannad på. Och att sova till.

Så då kan jag ju lika gärna ge mig ut och vandra. Kände mig nästan euforisk i morse när jag hälsade på min gamle trädgubbe. Kan fortfarande inte se om han är morgonvresig eller storskrattar. Undrar om han kom i håg mig.