Soldansaren susar vidare på sin Harley...

... fast hon tycker att det hackar lite i motorn ibland.

Nu har jag dessutom glömt bort vad det skulle stå i det där inlägget som jag hade planerat att skriva innan jag istället skrev om planering. Minns bara att inlägget som skulle följa på det inlägget och som skulle hänga ihop med det föregående inlägget som jag planerat men som aldrig blev av (är ni med?) skulle handla om dans.
För om ni tror att det här är en spontanblogg där jag bara skriver vad som för stunden faller mig in så har ni fel. Detta är en mycket noga planerad och komponerad blogg där varje inlägg har en bestämd plats.
Eller ja, det är så det ser ut i mitt huvud när jag planerar vad jag ska blogga så snart jag får tag i en dator. För det är oftast när jag inte har tillgång till någon sådan som jag får en oherrans massa infall som jag anser det absolut nödvändigt att förmedla till min omvärld.
Sedan, när jag väl sitter där vid datorn så har jag antingen glömt bort vad det var jag skulle skriva, eller vad det var som var så fantastiskt med det, eller också har jag kommit på något som är mycket viktigare att skriva om, eller också vill jag inte blogga alls.

Idag sitter jag, faktiskt osedvanligt spontant, och bläddrar lite i min kalender för förra året. Jag tycker om att göra det med jämna mellanrum och se vad jag gjorde "idag för ett år sedan". Var var jag då och hur långt har jag kommit.
Kan konstatera att idag för ett år sedan var jag lyckligt ovetande om vad som väntade mig (vilket man i och för sig alltid är).
Idag för ett år sedan är det tre dagar tills jag kommer att få veta att min dåvarande arbetskamrat är sjuk. I en sjukdom som kommer att göra att hon, ganska exakt fyra månader senare, inte finns mer.
Det är drygt en månad till jag ska få veta att jag kommer att bli av med jobbet.
Idag för ett år sedan hade jag inte en aning om att jag, ett år senare, skulle befinna mig där jag är idag.
Vilket man i och för sig aldrig har en aning om. Visst är det svindlande?