TRETTIOFEM
Har firat min trettiofemte födelsedag i veckan. En märklig ålder. När jag var barn/ung/yngre, vad man nu ska kalla det, gick större delen av mina många dagdrömmar åt till vad som skulle hända när jag blev "stor".
Mycket tid gick åt till dagdrömmar under den här tiden och så mycket tid av dagdrömmarna åt sådant som skulle hända sedan att jag inte hade en aning om vem jag egentligen var, just då. Och följdaktligen hade jag rätt dålig koll på vem jag hade kapacitet att bli. När det där "sedan" inträffade och jag började bli varse vad jag var för en figur kom det som en chock.
Men det där har jag skrivit om förut och kommer nog att skriva om igen, men inte nu.
Med "stor" menade jag dock aldrig så "stor" som 35. Denna astronomiskt avlägsna ålder.
Med tiden slutade jag att dagdrömma om framtiden på det där sättet. Jag undrar när det hände.
Födelsedagskvällen firades hur som helst med att skruva ihop en antrasit(!)färgad monstersäng från Kungsängen till tonerna av något som lät som någon skrapade med långa naglar mot en fönsterruta med ena handen och spelade på läppen med den andra.
P, som är 13 år äldre än jag, brukar ständigt försöka förhindra mig från att förpuppas till en bakåtsträvande, stelnad medelålders, genom att förse mig med nya tekniska prylar som jag inte visste att de fanns eller att jag behövde men som jag snart inser att jag inte kan klara mig utan.
I år hade han, med denna mission i åtanke, klivit in på stadens alternativa skivaffär och sagt:
"Ge mig något nytt och häftigt!"
avböjt erbjudandet att provlyssna den föreslagna CD, betalat och gått ut ur affären med detta gnissel på fickan.
Jag tänkte att den där CD-skivan, eller min reaktion på den, bara bevisar att jag redan förpuppats och likt min far börjat kommentera all modern musik med frasen:
"De' e ju inga melodier längre bara en massa oväsen!"
I kväll bevarar jag min ungdom, eller påskyndar min död, vad vet jag, genom att installera den externa hårddisk som jag också fått.
Mycket tid gick åt till dagdrömmar under den här tiden och så mycket tid av dagdrömmarna åt sådant som skulle hända sedan att jag inte hade en aning om vem jag egentligen var, just då. Och följdaktligen hade jag rätt dålig koll på vem jag hade kapacitet att bli. När det där "sedan" inträffade och jag började bli varse vad jag var för en figur kom det som en chock.
Men det där har jag skrivit om förut och kommer nog att skriva om igen, men inte nu.
Med "stor" menade jag dock aldrig så "stor" som 35. Denna astronomiskt avlägsna ålder.
Med tiden slutade jag att dagdrömma om framtiden på det där sättet. Jag undrar när det hände.
Födelsedagskvällen firades hur som helst med att skruva ihop en antrasit(!)färgad monstersäng från Kungsängen till tonerna av något som lät som någon skrapade med långa naglar mot en fönsterruta med ena handen och spelade på läppen med den andra.
P, som är 13 år äldre än jag, brukar ständigt försöka förhindra mig från att förpuppas till en bakåtsträvande, stelnad medelålders, genom att förse mig med nya tekniska prylar som jag inte visste att de fanns eller att jag behövde men som jag snart inser att jag inte kan klara mig utan.
I år hade han, med denna mission i åtanke, klivit in på stadens alternativa skivaffär och sagt:
"Ge mig något nytt och häftigt!"
avböjt erbjudandet att provlyssna den föreslagna CD, betalat och gått ut ur affären med detta gnissel på fickan.
Jag tänkte att den där CD-skivan, eller min reaktion på den, bara bevisar att jag redan förpuppats och likt min far börjat kommentera all modern musik med frasen:
"De' e ju inga melodier längre bara en massa oväsen!"
I kväll bevarar jag min ungdom, eller påskyndar min död, vad vet jag, genom att installera den externa hårddisk som jag också fått.
Kommentarer
Kramar!
Ung och vacker är du så njut medan du kan. Kram