Insikter
Började härom kvällen läsa CG Jungs bok om det undermedvetna. Kände att jag behövde något mera att bita i efter att litteraturintaget större delen av året bestått av Maria Lang och gamla goda Lotta- och Sprakfåleböcker. Jag älskar dessa böcker men något större tuggmotstånd ger de ju inte. Vilket är precis varför jag älskar dem. Det är så skönt att låta sig bäddas in i ett lager av mysig vadd ibland och då är de här böckerna perfekt. Men för att inte kokonera mig totalt så började jag med Jung alltså.
Det är lite roligt med den här boken. Den har legat oläst i min bokhylla i åratal. Den har legat där så länge att jag en gång lånade samma bok på biblioteket för att jag hade glömt att jag hade den. Biblioteksboken blev i sin tur liggande oläst så länge att det inte gick att låna om den och jag fick böter för att jag lämnat tillbaka den för sent. När jag så kom hem från biblioteket efter att ha lämnat tillbaka boken och betalt mina böter blev jag väldigt förvånad över att se att den ändå fortfarande låg kvar i bokhyllan. Först då upptäckte jag att jag faktiskt hade ett eget exemplar.
Vet inte om det beror på att jag börjat fördjupa mig i psykoanalysens...djup, att jag gjorde en intressant koppling så sent som igår.
Det gällde det här att man (läs:jag) hela tiden måste "straffa" sig själv för sin goda tur eller för att man gläds åt något genom att ha dåligt samvete eller ständigt hitta saker att oroa sig för.
För ett drygt halvår sedan blev jag kontaktad angående det jobb som jag nu precis har avslutat. Jag uttryckte då min glädje över detta och hur bra det skulle bli om jag fick det, långt innan det var klart. Då sa en nära släkting åt mig att inte glädja mig för mycket för det blev väl ändå ingenting och då skulle jag bara bli besviken.
Jag ilsknade till över detta tragiska och grinpessimistiska förhållningssätt till livet och svarade att om det nu inte blev någonting så hade jag ju i alla fall varit glad NU och det var väl bättre än att inte få ha varit glad någon gång. Först igår slog det mig att det är ju så där jag tänker själv: Bäst att inte vara glad, inte njuta för mycket. Att uttryckligen se fram emot något är ju att blotta sig på något sätt, om det sedan inte inträffar så står man ju där med lång näsa.
Men det är ju inte klokt att fundera på det där sättet! Man får ju aldrig vara glad. Istället lägger man ju käppar i hjulet för sig själv och tillåter sig aldrig att vara glad! Totalt vansinnigt!
Inte vill jag vara någon tragisk och grinpessimistisk person. Det gäller att passa sig! Jag borde lyssna på mig själv ibland, vad jag säger högt, för det var ju inte så dumt. :)
Apropå det här med psykologi: Det är inte så att jag vill skylla på att jag är uppvuxen i den här typen av tänkande. I min ålder får man liksom acceptera att man har ett visst material att arbeta med och själv se till att knåda det till det bästa, om ni förstår vad jag menar.
Freud skulle väl ha påstått att det hela beror på en erotisk konflikt.
Om jag har förstått det lilla jag har läst i Jung-boken så kan Jung tänka sig att det möjligen kan bero på något annat också. Möjligen.
Det är lite roligt med den här boken. Den har legat oläst i min bokhylla i åratal. Den har legat där så länge att jag en gång lånade samma bok på biblioteket för att jag hade glömt att jag hade den. Biblioteksboken blev i sin tur liggande oläst så länge att det inte gick att låna om den och jag fick böter för att jag lämnat tillbaka den för sent. När jag så kom hem från biblioteket efter att ha lämnat tillbaka boken och betalt mina böter blev jag väldigt förvånad över att se att den ändå fortfarande låg kvar i bokhyllan. Först då upptäckte jag att jag faktiskt hade ett eget exemplar.
Vet inte om det beror på att jag börjat fördjupa mig i psykoanalysens...djup, att jag gjorde en intressant koppling så sent som igår.
Det gällde det här att man (läs:jag) hela tiden måste "straffa" sig själv för sin goda tur eller för att man gläds åt något genom att ha dåligt samvete eller ständigt hitta saker att oroa sig för.
För ett drygt halvår sedan blev jag kontaktad angående det jobb som jag nu precis har avslutat. Jag uttryckte då min glädje över detta och hur bra det skulle bli om jag fick det, långt innan det var klart. Då sa en nära släkting åt mig att inte glädja mig för mycket för det blev väl ändå ingenting och då skulle jag bara bli besviken.
Jag ilsknade till över detta tragiska och grinpessimistiska förhållningssätt till livet och svarade att om det nu inte blev någonting så hade jag ju i alla fall varit glad NU och det var väl bättre än att inte få ha varit glad någon gång. Först igår slog det mig att det är ju så där jag tänker själv: Bäst att inte vara glad, inte njuta för mycket. Att uttryckligen se fram emot något är ju att blotta sig på något sätt, om det sedan inte inträffar så står man ju där med lång näsa.
Men det är ju inte klokt att fundera på det där sättet! Man får ju aldrig vara glad. Istället lägger man ju käppar i hjulet för sig själv och tillåter sig aldrig att vara glad! Totalt vansinnigt!
Inte vill jag vara någon tragisk och grinpessimistisk person. Det gäller att passa sig! Jag borde lyssna på mig själv ibland, vad jag säger högt, för det var ju inte så dumt. :)
Apropå det här med psykologi: Det är inte så att jag vill skylla på att jag är uppvuxen i den här typen av tänkande. I min ålder får man liksom acceptera att man har ett visst material att arbeta med och själv se till att knåda det till det bästa, om ni förstår vad jag menar.
Freud skulle väl ha påstått att det hela beror på en erotisk konflikt.
Om jag har förstått det lilla jag har läst i Jung-boken så kan Jung tänka sig att det möjligen kan bero på något annat också. Möjligen.
Kommentarer
Det är bra att man blir medveten om det ... då är det lättare att slå bort de där tankarna när de dyker upp som de för det mesta gör då och då.
Jag föredrar C G Jungs psykologi framför Freuds ... De var ju kompisar ända till Jung inte ville hålla med om att ALLT berodde på sexualiteten ... alla depressoner,psykiska sjukdomar och drivkrafter ... Jag gick faktiskt en hel termin och "pluggade" Jung ... En bok som jag varmt rekommenderar är hans självbiografi Mitt liv som jag tror finns i nyutgåva. Annars finns den säkert på bibblan. En fascinerande tid med massor av omvälvningar av alla de slag.
Kram!