Våndorna i ett liv i lust

Jag har en mycket klok bloggkamrat som heter Skogsnuvan som anser att man skriver och läser för att det är roligt och har man inte lust att skriva eller läsa så skriver och läser man inte. Visst låter det förnuftigt?

"Gör nu inte det som är roligt till ett tvång!" sa P till mig en gång när jag ondgjorde mig över att jag borde skriva, jag borde verkligen skriva, borde, borde, borde... fast jag egentligen hellre låg och läste min bok i sängen med en godispåse på magen.
P är också klok. Han är klok på ett sådan där irriterande sätt som man blir arg på. Men klok är han.

Nu har jag ju en gång bestämt mig för att jag ska skriva av lust och skaffa mig en massa tvång kring det. Inga yttre tvång. Jag har inga deadlines, jag riskerar inte att bli utan mat för dagen eller tak över huvudet om jag inte skriver något en dag, eller en vecka. (Förutom sådant som jag förväntas skriva i tjänsten och det är inte den typen av skrivande jag talar om nu.) Ändå skaffar jag mig en mängd hang ups och egenpålagda krav kring detta med att skriva.
Jag började ju med min blogg Astrid&Alice för att "slappna av" lite och inte vara så jävla pretto. Jag har faktiskt nästan lyckats bemästra det där malande dåliga samvetet för att jag inte hinner uppdatera som jag har tänkt. Texten finns på tusentals lappar instuckna i ett kollegieblock. Och det dör ingen av.
"Det är ingen som ligger på operationsbordet!" Ett annat av Ps uttryck när jag stressar upp mig för oväsentligheter.

Men det är bara det här att jag inte riktigt litar på mig själv när det gäller det här med lusten. Att jag är en skrämmande lat person. Det finns ett bra citat för detta hos Bob Hansson, som jag inte hittar just nu. Citatet, alltså.
Det är ju oerhört lustfyllt att skriva men det innebär också att man måste tänka, vara aktiv, ta tag i det. Det här med inspiration är ju något som kommer när man har satt igång att arbeta och inget som ramlar ner i huvudet på en bara så där. Jo, det är det ju också men ibland måste man ju arbeta sig in i extasen, liksom.
Och jag är rädd att om jag inte knuffar till mig själv ibland så kommer jag att nöja mig med det där lite lagoma och inte bry mig om extasen och därmed leva ett halvdant liv och det vore ju ... en dödssynd. Man bör leva i extas.
Jag har alldeles för lätt för att anpassa mig, för att snäva in på njuningarna, bli allt för nöjd med att vara duktig på mitt "dayjob".
Men om jag nu tycker att det är ok att vara nöjd med att vara duktig på sitt "dayjob" varför är det då inte nog för mig, ändå?
Det här börjar låta som om jag har en allvarlig personlighetsklyvning...
Hela det här inlägget är väl för övrigt ett tecken på att vi har haft för lite krig och svält i det här landet. Ett utlopp för att desperat vilja ha problem när man inga har.
Spänn av! säger jag till mig själv idag. I kväll blir det helt opretentiöst fredagsmys! Om det så är det sista jag gör.

Kommentarer

skogsnuvan sa…
Exstas.Du har inte lite krav på dig själv du. Jag har då aldrig tänkt att Nu måste jag skriva mig till exstas.
Kan tänka mig andra sätt att komma i exstas faktiskt hi hi.
Skriv du av glädje. Det räcker så gott och du skriver så jäkla bra. Önskar jag kunde uttrycka mig som du. Jag förstår att du är profs på att skriva det är inte jag men jag skriver ändå bara av glädje. Kram på dig
Soldansare sa…
Men min kära skogsnuva, ingen skriver som du, ingen målar så vackra bilder som du och får mig att känna som jag går bredvid dig eller sitter på din förstukvist och dricker kaffe med dig, som du...
Skatan sa…
Det var det sannaste, bästa, vackraste, sannaste sannaste jag läst på länge ... jag fick till och med en klump i halsen av den där sanningen som också stämmer så himla bra in på mig. Varför skall man göra det som är roligt av tvång? Hur kan det bli så? Det är när det har blivit så som det känns jobbigt att skriva (för mig t ex i bloggen) där jag egentligen ju skriver alldeles frivilligt och av lust ... Och ingenting som jag MÅSTE. Det här, din text och påminnelse om det ... det blev nog vändpunkten nu, just idag, för mig fina Eldklotter (och Skogsnuvan) Tack!
Tänka att få så fina vänner bara genom att blogga ...

Kramar!

PS Vilket jättefint hösttema du har nu på ditt Eldklotter
storabh sa…
Fredagsmys, vicke nys!
Soldansare sa…
Ja fast jag är väldigt förtjust i fredagsmys också, Stora B.

Skatan: Tack för din fina, fina kommentar. Vi har nog en del att lära av Skogsnuvan, tror jag.

Och till er alla: Ja, tänk att det finns så mycket fina människor som man aldrig hade träffat om det inte vore för bloggandet.
Kramar på er!

Populära inlägg