Åter till Orden

Loll hade rätt: Orden kom tillbaka. Plötsligt finns det så mycket att skriva om igen, så mycket att skriva om och så lite tid.

När vi är ute och reser brukar jag alltid föra en slags resedagbok där gubbar och tanter och andra företeelser noga fästs på papper, om inte för evigheten, så åtminstone för mitt eget minne och höga nöjes skull. Inför Rhodos-resan i augusti hade jag bestämt att jag inte skulle föra någon sådan dagbok. Jag skulle bara vara. Inte formulera.

Under den första veckan blev det så också. Jag var. I nuet, så där som man ska vara och som jag aldrig är. Det var en nästan overklig känsla. Trots att man kanske borde ha känt sig extra verklig..
Sen började de ju tränga sig på så smått: Den olivodlande ägaren av restaurang Vulcano, Savvas i baren, de tandlösa tanterna med trädknotiga knän, doften av vaxljus och olika inkastar-tekniker osv. Dessutom började en skäggig, piprökande engelsman, av mig kallad Kapten att börja skratta sitt gnisslande skratt inuti mitt huvud på ett så högljutt sätt så att det bara måste skrivas ned. Astrid och Alice började springa omkring på ett mycket påträngande sätt där borta på sin charter i Turkiet.

Kanske är det bra att låta det vara tyst när det är tyst. Om man törs. Kanske börjar det brusa desto högre när det väl börjar brusa igen.

Förra helgen fick jag dessutom höra en mycket vacker, och sann, historia om en saxofon från Bosnien som jag hemskt gärna skulle vilja återberätta här, men det är bara det att det inte är min historia. Det känns inte som om jag har rätt till den.

Och då, när de äntligen kommit tillbaka igen, Orden, drabbas jag plötlsigt av en långdragen och så pass elak förkylning att jag inte orkat få ut dem ur huvudet. Därav bloggtystnaden denna vända. Håglös och hostande har jag stirrat på skärmen när jag kommit hem från jobbet men det har känts så oöverstigligt tungt att trycka ned tangenterna.
Och precis som man sa åt mig att man får vara tyst, så sa P:
"Man får vara sjuk!"
Hm, fan tro't, säger jag.

Kommentarer

Lisbeth sa…
Fast jag inte var med kan jag också se tanterna, träden vaxljusen och allt annat du nämner. Just de här förnimmelserna ger det mesta på en semester. Jag har upptäckt att när jag har barnbarnen med förstärks det. Dom har ändå mer vidöppna ögon än jag har
Krya på dig
Kram
Skatan sa…
Orden ja ... som ibland finns där så pockande, lustfyllda men som sinar och torkar ut när man själv inte mår bra eller när de samlats på och trängs lite fööör mycket för att komma till "tals". Då får man försöka ordna dem och ta dem i tur och ordning så att säga och tala om för en del att de får "stå över". Så känns det åtminstone för mig i bloggen ibland. Men hur det än känns. Orden finns där någonstans och kommer fram när man minst anar det ...

Kram och Lycka till med ditt skrivande!

Populära inlägg