Mera ord.

Som om det inte räcker med att det finns hur mycket som helst att skriva så finns det dessutom hur mycket som helst att läsa. Jag har att-läsa-böcker travade ovanpå ett cd-ställ och det börjar bli en aning farofyllt.
De flesta olyckor sker ju i hemmet och jag drar mig till minnes ett Morden i Midsomer-avsnitt där ett åldrigt par staplat upp flera årtionden av morgontidningen runt väggarna och den gamla kvinnan dör när en av staplarna välter över henne.

I högen ligger Mordet i eiffeltornet av Claude Izner. Claude Izner är pseudonymen för systrarna Korb/Lefèvre som skriver deckare om bokhandlaren Victor Legris. Jag har länge varit ganska skeptisk eftersom efterföljaren heter Mysteriet på Père-Lachaise och den tredje boken något med Montmartre. Det känns ju en aning spekulativ att skriva böcker om, och betitla dem med, kända parisiska platser. Garanterad uppmärksamhet.
Har nu sett originaltitlarna och upptäckt att de inte riktigt heter samma saker på franska. Men de platser som nämns i titlarna på de franska upplagorna är säkert lika kända för en parisier, så kanske är det ändå spekulativt.
Det får vara hur det vill, för frankofil som jag är så måste jag väl läsa dem ändå.

Numera finns det ju också ett antal roliga tidskrifter för oss lättdjupingar, vilket det varit ganska dåligt med tidigare. Vi har ju Språktidningen, Populär psykologi och Vi Läser, till exempel. Med en lättdjuping menar jag en sådan som inte är intresserad av sminktips från Veckorevyn men som samtidigt tycker att artiklarna i de stora litteraturmagasinen är en aning för pretto för att vara intressanta. Nu ska det komma en tidning som heter Skriva! också och det ska bli riktigt intressant. Vet inte riktigt vilken åldersgrupp man vänder sig till. Det finns någon tidskrift för ungdomar som skriver redan men det måste väl finnas folk i tantåldern som njutningsskriver också? Fler än jag, menar jag.

På biblioteket väntar den beställda boken Stjärnlösa nätter av Arkan Asaad. Han kommer på ett så kallat författarbesök till biblioteket om en vecka och jag tänkte "läsa på" lite.
Vid fyra tillfällen varje höst brukar det komma författare till stan och jag brukar vara sorgligt dålig på att gå och lyssna. Jag har gått dit när det är någon författare jag känner till och gillar.
I höst har jag tänkt att göra tvärtom: läsa en bok av varje författare som ska komma och sedan gå och lyssna. På så sätt kan man ju hitta guldkorn som man kanske aldrig skulle hitta annars. Först ut var Marianne Cedervall, som jag aldrig hade hört talas om. Hon har bland annat skrivit boken Svinhugg, en så kallad skröna, från Gotland. Jag gillar skrönor.
Cedervall debuterade en månad innan hon fyllde 60. Det känns betryggande. Det är liksom aldrig försent att få en författarkarriär.
När jag såg mig runt i publiken tänkte jag också att den svenska kulturen har mycket att tacka kvinnor i sextioårsåldern för. Hade de inte funnits hade det varit en ganska tunn publik. Nu var vi Cedervalls största någonsin, enligt henne själv.
Jag är väldigt nyfiken på att se om de kommer åter, de 60-åriga kvinnorna, till Arkan Asaad; en kurdisk 80-talist, svensk mästare i taekwondo, som skriver om arrangerade äktenskap ur mannens synvinkel. Men jag tror nästan att de gör det.

Kommentarer

Lisbeth sa…
Jag har läst alla Marianne Cedervalls böcker. Gillar dom. Hoppas hoppas att tidningen skriva blir för vuxna och inte alltför tung. Känns som det blir något för mig har haft svårt att hitta en vettig tidskrift. Jag har passat på att skicka efter 3 nummer av olika tidningar. Än så länge har jag inte hittat någon värd att läsa till ordinarie pris
Ha det så bra
Skatan sa…
Visst är det ändå härligt att ha de där travarna av vänt-böcker på lut. Fast ibland kan det förstås vara lite stressande förstås.

Jag ser fram emot den där tidskriften Skriva för jag vet att Ann Ljungberg skall skriva i den. Ann Ljungberg är min skriv-lärare i ett projekt i vilket jag legat synnerligen lågt ... häpp!

Kram!
skogsnuvan sa…
Svinhugg har jag läst och den var rätt bra men satt sig inte hårt i huvudet. Nu rotar jag i min gamla bokhylla och hittar böcker av en kvinna som var populär för länge sedan. Doriy Eden. Ingen Barbara Cartland men åt det hållet.
Trodde att det var bara skitböcker men upptäcker att dom fortfarande känns spännande och lättläst.
Jag är ju sån vet du, "Livet ska vara lätt att leva" och böcker ska vara lätta att läsa. Jag väntar forfarande med spänning på din bok

Populära inlägg