Var rädda om er!

Då var adventsljusstakarna tända, tomtarna framme och en mild doft av glögg fyller hemmet. Jag får erkänna att det är lite småmysigt, trots att jag inte är någon julmänniska.

Men det är skillnad på Mys och Måsten, så några pepparkakor tänker jag inte baka.

----

För ett tag sedan läste jag ett gäng citat av olika kända människor som uttalat sig i ämnet krig, och där fanns en sak som jag särskilt tyckte var bra. Som vanligt har jag glömt exakt hur citatet löd och jag känner mig också lite osäker på vem som sagt det men jag tror faktiskt att det var August Strindberg.

Det gick i alla fall ut på att man inte ska förneka/vara likgiltig för sitt eget lidanden och sina egna smärtor, för det kommer att leda till att man också blir likgiltig för andras.

Jag tyckte det var ganska bra sagt, och ganska riktigt. Går man själv omkring och biter ihop och håller skenet uppe hela tiden är det väl inte så konstigt om man tycker att "kan jag härda ut så kan väl alla andra". Det är ju lätt att bli bitter också om man är en sådan som aldrig ska låtsas om något och bitterhet är farligt.

I Simon och ekarna av Marianne Fredriksson säger Karin att hon har svårt för människor som tycker illa om sig själva: Det låter andra betala så dyrt för det.

Och det är likadant med bitterhet.

Det är alltså viktigt att vara god mot sig själv för att kunna vara god mot andra.

Vi slutar med sången som är ett måste varje första advent: