Språkets förödande kraft

- Ena stunden säger de att man ska få en aktivering och andra stunden ska man inte få en aktivering.
Orden är en ung flickas. Det är ett inslag i nyheterna för flera, flera veckor sedan. Det handlar om ett projekt för unga med psykiska problem i något "projektsbolags" regi. Samarbetet mellan projektbolaget och Arbetsförmedlingen har av okänd anledning gått i stöpet och därmed har själva projektet också gått i stöpet. Men det är inte det som får mig att haja till.
Det är att en ung flicka sitter och väntar på aktivering!
Det är inte hennes fel, det är ju inte hon som har kommit på det där uttrycket. Hon har fått det ifrån det vi, i brist på bättre ord (för det är inte ett särskilt bra ord), kallar Samhället. Det är från samma håll som vi fått uttryck och fraser som:
Aktivitetsgaranti
och
Alla ska ha rätt till sysselsättning
Jag blir illa till mods av den här typen av ord. Det låter som om vi sitter och väntar på att bli uppdragna i ryggen av någon annan eller att någon ska förse oss med tillräckligt roliga leksaker så att vi förströr oss en stund och inte ställer till förtret.
För några dagar sedan skrev jag att språket kan förhöja tillvaron och göra det grådaskiga lysande. Det finns den sortens styrka i språket. Men man kan använda det åt andra hållet också. Att sortera in oss i aktivitetsgarantier och aktiveringar, att sysselsätta oss tror jag inte är nyttigt för oss. Jag tror att det är passiviserande. Att det får oss att glömma bort våra styrkor och potentialer och det är farligt. Inte bara för oss själva utan för hela samhället.
Visst, ibland behöver man stöd och hjälp, det är inte det jag menar. Arbetslöshet, sjukdom och andra katastrofer kommer utan att vi kan styra det. Men stödet och hjälpen ska leda till att vi blir starka och kan stå på egna ben igen. Det tror jag inte att den här typen har ord och fraser gör.
Jag vill inte bli aktiverad eller sysselsatt. Jag vill arbeta, ha en funktion och försörja mig. Det är vad jag vill. Sysselsätta mig kan jag göra själv.

Kommentarer

Linda sa…
Vi hade studiedag i måndags, och då sammanfattade en av föreläsarna sitt budskap med orden "ord är billiga, handling kostar". Det är lätt att säga och tycka saker, men det betyder ingenting om det inte omsätts i handling. För mig är orden ett fantastiskt verktyg - men ibland är de överskattade. Vi är mer än så.
skogsnuvan sa…
Man leker med ord och ger dom nya för att få till en ny innebörd som tex städerska blir lokalvårdare, beredskapsarbetet blir aktivitetstjosan och allt annat man hittar på. Själva handlingen är dock den samma vad sjutton man än kallar det. Lek med ord. Där ser man ordets makt.
Soldansare sa…
Nej, självklart behövs det handling bakom orden för att det ska bli något av det. Men jag tror att det är viktigt vilka ord man använder, att de kan påverka vilken handling man väljer.
Loll sa…
Väl talat. Med ett förflutet inom vården vet jag tex det förödande när patienten blev sin diagnos. Det är lite samma, att människor avpersonifieras och blir sin åtgärd. Där får självkänslan en smäll. Orden blir fängslande i stället för befriande.
Lisbeth sa…
Det är livsfarligt med dessa ord som använts i samtal med yngre arbetssökande. Tyvärr får det för alltför många effekten som du beskriver: Man väntar tills andra löser problemen. De unga behandlas som stora barn utan eget ansvar. Ok psykiskt sjuk är ju ett själ nog men alla andra då. Det krävs att vi gör som England gjort för ett år sedan: Drar år svångremmen och ställer krav annars blir det noll bidrag.
Det är ett hemskt ord. Bort med det ur ordlistan
Kram
Li sa…
Vad händer med ett ben som gipsas trots att det inte är brutet?
Det blir inte särskilt bra, nej.

Exakt samma mekanismer går att applicera på människor som själva internaliserat tankesättet att de enbart för att de är arbetslösa måste "aktiveras" och "sysselsättas" precis som om de vore bångstyriga barn.

Lisbeths förslag om att "dra åt svångremmen och ställa krav, annars blir det noll i bidrag" tror jag dock inte alls på.

För det första har dessa människor redan hotats med noll kronor i bidrag (A-kassa är egentligen inget renodlat bidrag utan minst lika mycket en försäkring eftersom man faktiskt personligen har betalat in en månadspremie under en längre tid, men det är ett sidospår) om de inte deltar i "aktiveringen" och "sysselsättningen". I uppskattningsvis minst 90 % av alla fall skulle de inte ha börjat på "aktiveringen" annars.

För det andra funkar det inte så att människor som verkligen själva börjat tro på att de behöver aktiveras och kanske befunnit sig fem år i FAS 3 eller liknande helt plötsligt får självkänsla, inser att de har kapacitet och börjar tro att de faktiskt kan förändra sina egna liv för att någon plötsligt hotar dem med noll kronor i ersättning om de inte hittar egen försörjning snarast. Däremot kommer hemlösheten att öka markant och uteliggarna bli fler vilket blir något Sveriges alla skattebetalare får vara med och finansiera oavsett de vill eller inte. Förmodligen kommer också självmorden, kriminaliteten och missbruket att öka kraftigt.
Nej, staten får fan ta sitt ansvar och ge dessa sönderaktiverade människor som de har lyckats passivisera och förstöra statliga arbeten på Samhall
eller liknande.

Populära inlägg