Apropå mitt minne

För någon månad sedan läste jag en deckare av Agatha Christie. Jag visste att jag hade läst boken förut. Jag visste att jag hade läst den för att jag visste det,  inte för att jag kom ihåg någonting som hände i den.
Nej, det är inte helt sant, jag mindes att Poirot noterade ett skospänne på en kvinnas sko när hon gick ur en taxi någonstans i handlingen.  Boken heter Skospännet.
I övrig mindes jag ingenting. Inga händelser, inte vem som blev mördad eller vem som gjorde det. Att någon skulle bli mördad tog jag för givet, det var ju trots allt en Agatha Christie-deckare.
De enda personer  som figurerade i handlingen som jag kom ihåg i var Poirot och Hastings. Eller kände igen, för orsaken till att jag "kom ihåg" Poirot och Hastings var att jag hade träffat på dem i andra Christie böcker.

Jag valde att istället för att förfäras över mitt ruttnande minne, glädjas över att jag kunde njuta av den här boken igen som om vore den ny. När jag nu, så här cirka en månad efter den senaste läsningen försöker dra mig till minnes vem det egentligen var som var mördaren i Skospännet inser jag att jag nog kommer att få möjligheten att njuta av den här boken flera gånger.




 

Kommentarer

Loll sa…
Av samma anledning kan jag både läsa om böcker och se om filmer. Jag kommer aldrig ihåg upplösningen. Kan känna igen scener, eller delar av kapitel, men minns aldrig vart det är på väg. Det är en både bra och dålig egenskap. Måste jag säga... kram

Populära inlägg